Ett avslut och en början.

Det här är ett avslut. Och en början. Under nästan tre år har jag bloggat här på mig blogg, hela tiden under samma namn och aldrig nånsin tagit bort ett enda inlägg. Allt finns kvar från slutet av nian fram till idag. Vissa perioder har jag bloggat mer än andra, vissa nästan ingenting. Men bloggen har hela tiden funnits kvar och hjälpt mig genom stunder då ord bara kan rädda, därför kommer jag aldrig kunna ta bort denna blogg. Den kommer alltid finnas kvar. Jag kommer som det se ut nu inte skriva några mer inlägg här. Men för att glädja mina 9 läsare har jag redan nu startat en ny blogg.

http://alltsomarditt.blogspot.com/ 

Följ med mig dit kära vänner! Vi ses där!

2008.12.29 Måndag.

Just nu lever jag i en sån där ångestperiod. Där en kommentar kan knäcka mig fulständigt. Det är så mycket ni inte vet om mig. Så mycket ni försöker förstå. Så mycket ni inte kan förstå. Jag är rädd. Jag har ångest. Tänk om jag blev en av dem som blirkvar. När alla andra hittar på nåt att göra. Lever livet, reser runt, skaffar jobb o familj, då sitter jag kvar i min lilla, äckliga lägenhet. Det är kanske tankar som ska finnas i en hjärna som just fyllt 18 och försöker leva livet. Men ändå, en till kommentar om saker du inte har med att göra, då bryter jag samma. Jag vill inte höra

Jag vill vara ärlig, vill berätta hur jag känner, men jag vill inte bli det svarta fåret. Jag blir ju det. Alla andra går med samma tankar, men ingen vågar säga ett ord. Det finns nog ingen som har tröstat mig så mycket med sina ord som du gjort. Du har fått mig att må bra så många gånger. Jag säger som jag tänker endast för det, för att jag antagligen inte klarar mig utan dig. Du är som jag, fast jävligt mycket dummare. Hoppas du förstår att jag gör detta för att jag tycket så mycket om dig. Du vet vem du är <3


2008.12.21 Söndag

Det är snart jul nu. Jag har redan nu hunnit med lite julfirande. I år började vi i fel ände och med kalkonmiddagen som vi vanligtvis brukar avsluta med på juldagen. Det var mest för att Anna-Lena vart hemma i helgen och vi ville ha med henne. Det känns skönt att ha det gjort i alla fall. Behöver inte gå runt och oroa mig för den dagen över hela jul. Det är alltid en konstig, spänd känsla när vi ses på sådana middagar. I år var Anna-Lena vår räddning och det är jag glad över. Det känns, hela tiden, att någon av oss saknas. Att någon aldrig komma tillbaka. Vi gör det så bra, lyckas dölja det bra. Fast att vi vet att det enda vi kan tänka på är att farmor inte är med oss länge. Trots att det är tredje julen vi firar nu utan dig så känns det, fortfarande lika mycket. Du är saknad!

Hela julen är lite halvskev i år. I vanliga fall brukar vi fira några helger innan, men inte det heller blev av i år. Julafton kommer i alla fall se ut som den alltid varit. Vakna hemma, äta juldrukost. Åka till mormor och äta lunch, se på Kalle Anka, få julklappar, äta julbord och spela julklappsspelet. Det är sig likt. I år ska vi vara allihopa dessutom. Det kommer bli som det brukar och det är därför jag älskar julsfton så mycket.

Vissa tycker att det är för mycket stress kring julen. Men det är det jag älskar så mycket. Det händer bara en gång om året och därför får vi njuta extra mycket.

På  juldagen ska vi ha farfar, mormor o morfar på middag och på kvällen blir det förhoppningsvis utgång. Frågan är bara var!?

GOD JUL PÅ ER!

oxox you know you love me.
Amanda!


2008.12.18 Torsdag

Jag sitter helt ensam i läraolandskapet.. Eller inte helt ensam för det sitter folk jag inte känner från ettan och tvåan, men inte en kotte som känns igen så långt ögat når. Jag är trött. Jag o Ida fick för oss i natt att vi skulle dygna. Givetvis klarade vi inte det utan somnade skönt vid fyra. Då hade vi redan skickat iväg mail till våra kära kompisar, sett hela klassfilmen från nian och hela soarén. Vi skrattade och mindes. Ibland fick jag en tår i ögat. Men faktum är att jag vill inte tillbaka till den tiden även fast jag saknar den ibland.

Idag ska jag leka med min bebis Linnéa. Henne saknar jag så mycket just nu. Hon är min bästa. I morgon ska vi dansa oss galna på GG, jag o min Linnéa.

Anna-Lena, min fina faster har kommit hem från stockholm nu ett tag. Hon jobbar över jul så på fredag ska vi fira en förtidig jul med kalkon och allt som hör en Juldagsfirande till. Jag har inte träffat Anna-Lena på flera månader nu, säkert ett halvår. Jag tror minsann jag börjar sakna henne.

I morgon blir det utgång och jag är pepp som vanligt. Nu måste jag plugga!

2008.12.17 Onsdag.

Idag är vi lediga, i morgon har vi bara två lektioner och på fredag är det julavslutning. Det betyder att efter det har vi bara en termin kvar av gymnasiet, en termin kvar på Öppna. Det känns konstigt när man tänker på det, att snart är det över. Dessa tre år har gått så snabbt, alldeles för snabbt. Jag får en klump i magen av att tänka tanken att snart kommer vi inte vara kvar där länge. Snart kommer vi inte gå i Margretegärdes trygga korridorer länge. Jag blir rädd. Rädd för framtiden och för att bli den som blev kvar. 

Men innan dess, under den sista terminen vi har kvar tillsammans har vi så mycket kvar att hinna med. Förutom en massa plugg och ett slutbetyg ska vi göra så mycket roliga saker tillsammans. Snart åker vi till Trysil, vi tillsammans, det kan inte bli annat än bra. Jag längtar. Och efter det är det nog dags för lunchmöte igen så vi kan planera nästa sak. Vi måste planera nu. Vi måste ta vara på det. Snart är denna tid över. Men en sak är säkert, vi kommer aldrig nånsing glömma den tid vi tillbringade med och för varandra. Vi hjälptes åt och vi gjorde varandra till dem vi blev. Och det gjorde vi förbannad bra! För ni är så bra<3




Jag hade en sån konsigt dröm inatt. Minns inte rikrigt vad jag drömde. Bara att den var väldigt konsigt och att jag vaknade med en känsla jag nästan aldrig haft, en känsla av att vara stolt.

Tenneriffa var bra, rätt bra väder och sol o bad varje dag. Trots vissa saker där så hade jag det väldigt bra och det var nog vad många av oss behövde. 

Senare kommer Sarri till mig! Vi ska se på film och göra andra viktiga saker. För snart ska vi till TRYSIL!

Förresten, vad händer på nyår?

2008.12.06 Lördag.

Om 4½ timme åker jag till flygplatsen för att sedan åka till Teneriffa. På måndag fyller min mormor 60 och det ska vi fira. Mormor, morfar, Catrine, Peter, Clara o Ebba är redan där. De har varit där en vecka i förväg. Och imorn åker min familj och Lotta, Henke, Felix o Max ner. Då är vi hela galna familjen. Det kommer bli bra. Pratade med Ebba idag, det har tydligen inte vart så bra väder. Men det kan ju inte bli sämre å kallare än vad det är här. Lite värme å sol ska vi nog få se! Är tillbaka om en vecka igen.

Igår var det ännu en lyckad utgång på GG. Förfest hos mig och sedan vidare. Trots vissa insidenter så blev det en väldigt kul kväll tillslut! Tack alla för en bra kväll igår, ni är bra, mina kompisaaaar! När jag kommer hem kör vi igen! :D

Ses om en vecka o lite till! Ha de bra hemma i det äckliga vädet! (min mobil är med, så om saknaden efter mig blir för stor, skicka iväg ett sms!)

PUSS!

2008.12.14 Torsdag. Det kommer bara leda till nåt bra

Jag har börjat läsa ett nytt ämne, pedagogiskt ledarskap. Ganska intressant faktiskt, man får en annan uppfattning om saker och ting. Saker som jag för länge sedan bestämt mig för att lägga bakom mig och aldrig mer tänka komma, kommer upp på ytan igen. Det var väl aldrig så att jag bestämde mig för att aldrig mer tänka på det. Det föll sig bara naturligt att det bara blev så. När jag började högstadiet, träffade kompisar som kom ifrån en bra låg- och mellanstadietid, bestämde jag mig bara för att glömma bort det.

Idag pratade vi om det på pedagogiken. Och plötsligt var jag tillbaka där, på skolgården jag tillbringat så många raster på. Jag hade lagt det bakom mig för länge sedan, men ändå var minnena så klara som det var igår jag var där. Den där känslan kom tillbaka på en sekund. Jag minns det som det var igår. Jag minns den där känslan av att gå genom korridoren, den där känslan av att sitta på bänken på skolgården, att knacka på i lärarrummet. Ja, jag minns det alltihopa. Ni minns det nog inte lika väl som jag. Ni trodde nog aldrig att jag tog åt mig. Men jag gjorde det, mer än ni någonsin kunnde ana.

Tack vare er, tack vare att ni gjorde som ni gjorde och tack vare att jag tog åt mig blev jag den jag blev. Så tack för det. Tack för att jag fick bli den jag velat vara, det hade jag aldrig vågat utan er. Tack!

Förresten, GRATTIS VÄRLDENS BÄSTA HANNAKÄLLÈN som även hon klarat körkortet! :D

2008.12.01 Tisdag

Jaghar en kompis ni vet. Inte bara en kompis utan en bästis. Världens finaste beeeebis. Jag brukar nämna henne här, å det är bara för att jag tycker om henne så mycket. Alla borde ha en Linnéa i sitt liv. Hon fyller massa bra funktioner, man behöver aldrig ha tråkigt och man har alltid någon att skratta åt. Man kan alltid prata med henne, om allt, hela tiden. Men Linnéa låter ni bli, för vill ni ha någon som Linnéa får ni hitta någon annan. För Linnéa Gabriella Spindel är bara min.  

Jag skriver om Linnéa in emellan, mest för att hon ska veta att jag tycker så mycket om henne att jag skulle kunna göra vad som helst för henne. Men idag är det något speciellet, för idag, förstadecembertvåtusenåtta har Linnéa fixat körkort! Nu ska vi roadtrippa =) GRATTIS BÄSTABÄSTABÄSTA DU <3





Nu gör vi vägarna osäkra på riktigt ;)

2008.11.26 Onsdag

Denna blogggen är ju död nufötiden, jag är ju kass. Jag hatar detta. Just nu orkar jag verkligen inte blogga. I morgon ska jag hem, för på fredag ska vi fira Hanna genom att åka till Ullared och köpa en jävla massa julklappar! På kvällen blir det nog utgång trots allt, nej jag har verkligen inte fått nog av det ännu. Inte ens efter förra onsdagen, eller torsadgen snarare som bara var ett långt plågeri för människan. Nej, jag ska tagga om och gå ut på fredag med, jag tror det kan bli kul.

Det är mycket i skolan, men som tur är börjar projektet äntligen bli klart. Vi ser i alla fall slutet på det. Och det bästa av allt, om 1½ vecka åker jag med tjocka familjen till Teneriffa! Det är precis vad vi behöver! :)



Jag hatar att jag behöver säga det, men jag saknar dig. Jag gör verkligen det. Önskar du hade förstått det.<'3

2008.11.12 Onsdag

Tack för att du gör det så lätt att inte sakna dig.

Läser du fortfarande?

2008.11.11 Tisdag

Jag vet att jag aldrig skriver. Men jag har ju inget att skriva om. Det är tomt. Idag är jag hemma för i morgon ska jag och Ida besöka vår gamla skola för att göra enkätundesökningar till vårt projekt. Shit pommes! Vem visste att det var så svårt att göra en dum enkätundersökning? Vi kommer ju aldrig hinna klart!

Jag har hälsat på min kusin Clara idag med. Hon har fått körtelfeber, jag lider verkligen med henne. Antagligen är det väl mitt fel med, de är nog jag som smittat henne. Imorgon skulle jag å Sarri gått på bio men det visade sig att de inte gick nån vi ville se. Kanske ska vi se den på torsdag när vi ändå ska till Göteborg på den där mässan. Vi får väl se. Imorgon ska jag nog försöka fixa present till Linnéa istället. Det är ju pisamt att jag inte gjort det ännu. Måste köpa present till Ellen, Linnea och Sara också. Men jag tror jag vet vad jag ska köpa i alla fall.

Ikväll vill jag vara med min Linnéa. Hon är bara min och det är så det alltid ska vara. Jag hade velat se på en film och ligga och prata halva natten. Vi får göra det nästa vecka, eller kanske till helgen, jag och min prinsessa.

Nej, nu ska jag plugga retoriktal innan Desperate Housewifes börjar.
Ciao!

2008.11.02 Söndag

Lovet är slut. Jag undrar var det tog vägen, allt det jag ville hinna med hann jag kanske 1/3 av. Det är synd. Imorgon början skolan igen. Jag minns känslan som jag hade förra året vid den här tiden, då hade jag sett fram emot att börja skolan så länge, nästan hela lovet i alla fall. Förra höstlovet var det längsta i mitt liv. Då gick jag runt med en ständig smärta och rädsla. Jag minns så väl förra lovet, det var måndag, jag satt på bussen. Jag kan komma tillbaka till den käslan på en sekund. På många sätt var det tveklöst det värsta jag varit med om, den där måndagen. Jag har lagt det bakom mig nu, gått vidare. Men det har inte varit lätt och jag är fortfarande ledsen över hur det blev. Ibland tänker jag på vad som verkligen kunnat hända. Skulle jag då någonsin kunnat gå vidare då?
 
Min familj är inte perfekt, det har jag ju insett de senaste veckorna. Det är inte lätt att stå utanför och inte kunna göra något. Kanske kan jag göra något, kanske är jag bara för rädd att ta den risken. Jag är rädd. Det får inte gå för långt. Kanske har det redan det, kanske öppnade vi våra ögon för sent. Jag blev aldrig chockad över beskedet, ville bara inte tro att det hände någon i min familj. Om lite mer än en månad åker vi till Teneriffa, hela tjocka familjen. Jag tror det är vad vi behöver.


Ni är alltid vad jag behöver.

2008.10.31 Fredag

Signe, min trogna bloggläsare har lnge klagat på att jag inte skriver, men det har bara varit så mycket ett tag. Lovet börjar gå mot sitt slut och jag hade behövt tre veckor till för att verkligen få vila ut mig. Veckan har gått så snabbt och jag har gjort något hela tiden. I söndags firade jag min 18-årsdag med mina fina kompisar. Jag har fina kompisar, jag. Världens finaste tror jag till och med. Inte nog med att de är fina, de är väldigt roliga och uppfinningsrika också. Signe, David, Jesper och Ida S hade skrivit om Tvivel till en text om mig och sedan skrivit en helthelthelthelt egen låt bara till mig. Det va kul och den va fin, nästan så man fick en tår i ögat! Hannakällén och Victor hade gjort om världens roligaste spel till världens gulligaste. De hade bytt ut varenda symbol på labyrintspelet till bilder på mig och mina kompisar. Det var så fint. Vi dansade, drack, pratatade och skrattade igenom oss hela kvällen och natten. Det enda dåliga kvällen var att Hannakällén valde at åka till USA istället för att vara på Grind med oss. En annan bra sak med söndags var att jag äntligen fick se Linnéa igen :)



På måndagen gick vi upp tidigt med tanke på att vi knappt sovit något. Ida körde min mammas bil in till stan eftersom jag skulle göra en viktig sak. Och ja, det gick bra! Nu har jag körkort!

Tisdag hade jag vinkväll med Ida och Linnéa. Jag säger bara, herrejävlar vilkem kväll vi hade det! En heldel fyllesamtal blev det, men de har väl ingen dött av?! ;) Himla kul hade vi i alla fall hela kvällen =)

Onsdag åkte jag in till Uddevalla förfestade hos Linnéa med roliga folk och sedan gick vi ut på GG. Lagon mycket dricka blev det även denna kvällen och vi hade väldans skoj.

Torsdag hade jag en slappdag och på kvällen kom Ida hem till mig en sväng.

Idag har jag först varit på vårdcentralen och sen åkte jag och Ida till Tanum och köpte Halloweensaker och hämtade ut mitt körkort. 

Haha, nu vet ni vad jag gjort på lovet i alla fall såklart har jag kört mycket bil med. Imorgon ska vi ut och Halloweena oss i Fjällbacka. Det kan bli kul och jag vill förfesta med FFF =)

Nu kommer Sarri till mig <3
Puss och Kram

2005.10.25 Lördag. Bollen måste dö

Ikväll kommer Linnéa hem till Sverige igen, äntligen. Hon har varit borta alldels för länge nu. Det är inte klok hur snabbt tiden kan gå, det var tre veckor sedan hon åkte nu. Tiden har gått så snabbt, men jag har saknat henne så mycket att jag fått ont. Jag vill inte vara i från min bästis så länge igen, utan henne blir jag halv. Ikväll kommer hon i alla fall hem igen, hon skulle ringa mig när hon landade. Hoppas verkligen hon gör det. Jag vill bara höra hennes röst så klarar jag mig till imorgon när jag äntligen får se henne. Jag kan knappt vänta!

Denna veckan har gått så långsamt, det har hänt en hel del. Jag har lärt mig en del av mig själv, kanske måste man misslyckas och göra fel för att lära sig. Jag går vidare i alla fall. Och egentligen ska jag bara inte lägga mig i så mycket jämt.

Jag är ledsen över hur allt slutade mellan oss, det är tråkigt. Ibland saknar jag dig, ofta försöker jag att inte tänka på dig alls. Det är synd, vi var bra, du och jag tillsammans. Visar det sig att du vill tillbaka till den tiden då vi gick igenom allt tillsammans, då vi alltid fanns där för varandra när vi behövde det som allra mest, så kommer jag öppna upp mina armar och öppna upp mitt hjärta igen. Ingen hade varit gladare än jag då. Men just nu ligger bollen hos dig.

Imorgon ska vi kalasa, men alla mina allra bästa vänner, jag hoppas det blir bra. Synd bara att Hannakällén är i USA, kanske saknar vi henne till och med.


Utan dig är jag inte jag.

2008.10.20. Måndag.

Idag var en bra dag och en dålig dag. Bra på ett sätt, dåligt på alla andra. Jag har gått från att tillhöra en vad jag tyckt normal familj... Jag har insett att vi inte är det. Vi har förändras på många sätt väldigt fort. Jag vill ditt bästa och vill bara att du ska må bra. Jag vill finnas där, krama om dig och säga att allt kommer bli bra igen. Men kommer det bli bra?

Som Bree hade sagt: "Sträck på dig, släta ut kläderna, le brett och gå vidare" ;)

Ingen idé att bittra, folk har det värre än jag. Det har jag insett idag.