.

Denna veckan har varit hektisk och jag har inte hunnit att skiva förrän nu. Mycker plugg men alldeles för lite gjort. Svenska- och religionsprovet är iallafall gjort nu och idag hade jag och Hanna även vår gympalektion. Vi fick bara fina ord av våra käre gympalärare Jörgen. Det är rätt kul att i nästan alla ämnen på vår skola är lärarna stenhårda på betygen men inte Jörgen inte ;) haha. För honom är det lätt som en plätt ^^ Fler lärare som honom borde vi haft!

Igår åkte jag och Ida till torp för att komma bort från plugget, Ida gjorde slut på massa pengar men jag gjorde bara slut på lite =P Jag och Ida unnade oss en pizza när vi kom tillbaka in till stan. Ida var iallafall värd det, eftersom hon tränat en massa. Men jag är lika lat som vanligt.  Vi hann med att plugga lite innan jag gick till Linnéa, jag skulle nämligen sova där eftersom pappa sov i min lägenhet. När jag kom dit var Linnéa massa trött, men sedan när klockan blev mer blev hon pigg som en ananas. Vi tjötade en massa och snackade mycket skit. Det gillar vi =) haha. Förövrigt älskar Linnéa mig mest, så den som närmar sig henne utan tillåtelse lär jag stycka levande ^^ Så det så.

Jag kan inte bestämma mig hur jag vill göra imorn, stanna i stan och festa eller åka hem och slappa med pappa och Anton? Det låter rätt lockande båda två=P fast 80-tals fest verkar iofs lite roligare just nu.. aja vi får väl se.. det är som existeisalismen säger (eller va den nu heter) valet leder till ångest ;) haha

Nu ska jag inte plugga ett dugg uatn gå och sola med Ida (Linnéa dissade oss för sina andra vänner) och sedan kanske vi hyr film eller nåt sånt =D

Over and out
Amanda <3

Idag är det en bra dag, vi hade endast svenska och sen spanskaprov. Så skoldagen var slut vid elvatiden. Då gick jag och åt i matsalen med Sarri och Malin (köttfärslimpa å sås som smakade pepparkaksdeg, ingen hit direkt). När jag kom tillbaka till skolan sa Lilla Linnea att hennes pappa kunde köra hem alldeles direkt. Och det var jag inte sen att tacka ja till. Så jag kom hem till Grind redan vid ett idag. :) Så skönt. Nu har just min bror kommit hem och vi har ätit glass. Snart ska jag göra relgionsläxan till i morgon och ikväll ska jag laga mat åt mamma och Anton å sen ska vi nog se på Grey's Anatomy, i alla fall jag och mamma. Anton vill nog se Lost. Jag är så besviken att dessa två program går samtidigt, när jag bestämt mig för att börja fälja Lost igen.

Hej, dagens I-landsproblem
Men är det något jag blir sur på så är det tv-krockar. Jag kan ju knappast banda det ena, det vore lite väl nördigt. Det hade jag bara gjort i värsta fall, typ om One tree hill och Grey's gick på samma tid. Nu kommer ju det aldrig ske, eftersom båda går på kanal 5. Men ändå, fatta paniken ;)

Igår var det Gossip Girl, det är bara så bra och han är ju så snygg den där Dan med ;) grr.. haha.  Ja, ser ni inte Gosspi girl, kära läsare, borde ni verkligen börja innan det är försent ;) Jag funderar på att läsa böckerna någongång, ja, typ samtidigt som vi slutar få massa läxor.  Undra om böckerna är lika bra, eller kanske till och med bättre? =O  haha

Imorgon börjar även Grey's Alisons nya serie, jag tycker faktiskt inte att den verkar så bra. Men den som lever får se.

Oj vad jag gillar när alla serier sätter igång igen så här efter uppehållen. Jag  är en riktig serienörd när jag tänker efter. Lyckligast hade jag varit om man bestämt en återförening av OC eller vänner. Men det tror jag inte kommer hända, tyvärr.

Nu måste jag göra läxa innan kvällens tv-program börjar.
Over and out
// er trogna bloggare Amanda

Det är två år sedan nu. Två år sedan beskedet, sedan rädslan och sedan saknaden. Det går fortfarande inte en dag utan att jag tänker på dig. Utan att jag känner rädslan som jag hade då. Saknaden har jag fortfarande, inte lika stark men den finns här. I början såg jag det bara svart, såg dig som den sjuka du var. Såg allt det dåliga. Det var inte det jag ville, antagligen kommer det alltid vara det jag minns mest, men inte bara. Nuförtiden kan jag även se allt bra. Det är inte alltid lätt, för du var inte enkel. Det minns jag väl, du var inte alltid som oss alla.

Fortfarande är det 2 februari som jag minns mest, allt annat tog jag för givet. Jag saknar dig, och den du var. För du var som jag. Vi var lika, det kan ingen annan säga någonting om. Ditt förgående påverkade dig mycket. Det var inte positivt. Det som hade hänt, vet vi inget om, kommer aldrig att veta. Vi kan endast ana och tro, inget mer. Det som hände den 2 februari 2006, det innan och det efter, det har påverkat mig och förändrat mig. Kanske inte bara negativt, hur det hade blivit annars lär vi aldrig få veta.

På två år hinner man glömma mycket, men man hinner även minnas en hel del annat man inte tänkt på innan. Man hinner gå vidare, men man hinner aldrig någonsin glömma helt.

Farmor, du är saknad. Fast vi klarar oss ganska bra utan dig nuförtiden. Vi har vant oss. Inget är längre sig likt, men vi klarar oss. Vi går vidare och visar att vi är starka.   

Du är saknad <3