.

När jag var liten, si så där ett år, träffade jag för första gången min första bästa vän. Hon var inte bara min första bästis utan även den vän jag haft längst, den enda vän jag nånsin kunnat bli arg på, på riktigt. Vi var vänner länge, och våra familjer blev bra vänner och umgicks mycket. Enda fram till vi blev runt 12 var hon min bästa, men det var då det började gå utför. Vi började bråka om allt en 12 åring kan bråka om, svartsjukan blev för stor och det var den som tog knäcken på oss, på vår vänskap och på vänskapen mellan våra familjer. Fram til vi blev runt 13-14 försökte vi att hålla vår väskap vid liv, men sedan dess har vi bara träffats ett fåtal gånger.

Vi bråkade inte bara, jag och hon, vi hade massa kul också. Det fanns ingen som kunde ha så kul som vi, som kunde hitta på så mycket bus som vi. Våra föräldrar var inte alltid glada på oss, det är en sak som är säkert. Våra bröder kunde döda oss emellanåt och andra kompisar hatade att vi var så tajta. Det var då hon kom in i bilden. Hon som sabbade vår vänskap. Jag är inte bitter på det längre, men jag har vart det, länge, men nu har jag gått vidare. Jag ser dina bilder på bilddagboken nu, ser hur tajta ni har blivit. Det är då ärret i hjärtat svider till, saknaden. För hur det än är, hon tog min plats. Platsen i ditt hjärta som förut var min. De sägs, att de riktiga vännerna är dem man kan bli arg och sur på. Det stämmer inte, du är inte en riktig vän. Men det har du väl redan insett.

Vi träffas ibland, inte alls ofta. Tror inte jag träffat dig sen i slutet av nian, kanske början av ettan. Men då spelar det ingen roll att vi inte setts på över ett år, då är det sig likt igen. Vi är busiga, innan svartsjukan och skitsnack tog över. Då förstår jag varför du var min bästa vän i så många år!

Det jag undrar över är om du tänker på mig, så som jag tänker. Om du känner saknaden, på samma sätt som jag känner saknaden. Det lär jag väl aldrig få reda på. Men ser du detta, vilket jag inte tror, hoppas jag att du känner saknaden och minns det vi hade. För ibland saknar jag dig faktiskt! </3

Jag hatade henne för hon tog dig ifrån mig.... Du var min bästis, sommarbästis, minns du?

Amanda Emma Josefine Gustavsson, det är jag. Enligt mitt födelsetest heter jag Gustafsson med F men jag föredrar Gustavsson med V. Jag bor PÅ Grind. Det ligger mittemellan Fjällbacka och Dingle kan man säga, så ja, ni förstår det är kanske inte det roligaste stället på jorden. Men det duger, jag har bott på Grind i hela mitt snart 18 åriga liv. På veckorna bor jag i min egna lägenhet på Östergatan i Uddevalla. Jag fyller 18 den 17:e oktober. Det är kasst att fylla så sent, men jag överlever det med. Jag går andra året på Öppna programmet på Margretegärdeskolan, med samhällsinriktning. Skolan är bra men allt plugg är jobbigt.

Jag har för tillfället håret blont och klippt i page. Jag gillar att byta hårfärg och frisyr ibland. När jag färgat håret mörkare har det oftast med att jag gillar att jävlas med alla dem som tycker jag borde vara blond. Jag trivs egentligen bättre i blont, men det är kul att variera sig ibland. Jag har gröna ögon. Min mamma brukar säga att jag har kattögon, vet egentligen inte varför. Har katter gröna ögon??

Jag har kompisar med, världens bästa faktiskt. Min absoluta bästa favorit nöt är Linnéa. Jag träffade Linnéa första gången på BB, där vi delade rum. Mamma säger att Linnéas mamma fick hjälpa mamma med mig eftersom hon var mer erfaren med småbarn. Kanske är det därför jag och Linnéa är så lika med vissa saker. Vissa saker har jag och Linnéa gemensamt, men oftast är Linnéa mycket bättre än mig. Jag gillar att slöa framför tv:n medan hon föredrar att vara ute och träna eller något annat duktigt. Linnéa har vart min bästa nöt länge nu, men ibland, även om det inte är så ofta, så tröttnar jag även på henne. Till exempel när hon jävlas med mig och kittlar mig på fötterna, då gillar jag henne inte för fem öre. Förutom min familj är nog Linnéa den enda personen jag aldrig skulle klara mig utan. Hon är som sodastreamad oboy helt enkelt.

Min familj och släkt är förövigt de bästa jag vet. Folk brukar vanligtvis inte gilla att hänga med sina släktingar, men det gör jag, oftast, i en lagom mängd. Ebba, min 10 åriga kusin, är min favorit. Hon kan tjata hål i huvudet på en döv. Men man kan inte annat än att tycka så mycket om henne att man får ont i magen. Jag lär Ebba saker, viktiga saker som jag tycker man ska kunna. Ebba har dessutom lovat mig att aldrig någonsin komma i puberteten, för vi hatar pubertetsungar, Ebba och jag! Anton, min 15åringa pubertetsbror, gillar jag att jävlas med. Jag gillar egentligen att jävlas med alla, men speciellt med Anton för han bli jämt så sur.

Jag har andra kompisar med som jag tycker väldigt mycket om. Några av dem är Lilla Linnea, Sara G, Sara D, Ellen, Ida, Hanna. De är rätt bra med, oftast i alla fall. Men ibland tröttnar jag även på dem. Då gillar jag att vara ensam. Fast inte för mycket, då blir jag uttråkad.

Jag gillar att festa ibland med, helst med Linnéa och Ida. De är mina partyvänner. Ibland när jag festar med Linnéa spelar vi in videodagbok. Det brukar vara kul att vakna dagen efter och ha något att skratta åt. Jag älskar även att snacka gamla festminnen om och om och om igen! Jag dricker sällan för mycket men om jag någon gång skulle få för mig att säga det högt brukar det sluta att jag blir full som ett ägg och så vaknar jag med världens bakis, så oftast håller det för mig själv.

Jag är kort med, inte kortkort utan verkligen KORT. 1,53½ möh är jag, inget att hurra för direkt. Men även det är sånt man får lära sig leva med. Det är inte alltid lätt vara kort i dagens samhälle. Kommer man till exempel in på Willys för att handla slutar det ofta med att jag inte når till varorna som står på de höga hyllorna. Det är en anledning till att jag sällan går och handlar själv.

Ofta är jag rätt pratglad, kan ha lite svårt för att hålla tyst när man egentligen borde. Speciellt när jag har fått någon slags alkoholhaltig dryck i mig. Då säger jag saker jag oftast bara tänker i nyktert tillstånd. Men ibland är jag blyg, ibland är för ofta. Jag hatar min blyghet, försöker att jobba bort den, men det är inte alltid så lätt vill jag lova.  

Jag älskar att ligga och se på film och tv.n dagarna i enda. Jag älskar serier som OC, One tree hill och Gossip girl för att bara nämna några. Filmer som Pretty Women, Notting Hill och Dagboken kan jag se tusen gånger utan att tröttna.

Även fast jag bara har drygt ett år kvar på gymnasiet har jag inte en aning om vad jag vill göra efteråt. Jag vet att jag vill resa, jobba och plugga med var och vad har jag inte en susning om. Det skrämmer mig mycket, ovissheten.

Jag har dolda talanger också, några av dem är... Äsch jag kommer inte på någon just nu, men det får ni leva med. Nu vet ni allt ni behöver veta om en Amanda Emma Josefine Gustavsson!