Ett avslut och en början.

Det här är ett avslut. Och en början. Under nästan tre år har jag bloggat här på mig blogg, hela tiden under samma namn och aldrig nånsin tagit bort ett enda inlägg. Allt finns kvar från slutet av nian fram till idag. Vissa perioder har jag bloggat mer än andra, vissa nästan ingenting. Men bloggen har hela tiden funnits kvar och hjälpt mig genom stunder då ord bara kan rädda, därför kommer jag aldrig kunna ta bort denna blogg. Den kommer alltid finnas kvar. Jag kommer som det se ut nu inte skriva några mer inlägg här. Men för att glädja mina 9 läsare har jag redan nu startat en ny blogg.

http://alltsomarditt.blogspot.com/ 

Följ med mig dit kära vänner! Vi ses där!

2008.12.29 Måndag.

Just nu lever jag i en sån där ångestperiod. Där en kommentar kan knäcka mig fulständigt. Det är så mycket ni inte vet om mig. Så mycket ni försöker förstå. Så mycket ni inte kan förstå. Jag är rädd. Jag har ångest. Tänk om jag blev en av dem som blirkvar. När alla andra hittar på nåt att göra. Lever livet, reser runt, skaffar jobb o familj, då sitter jag kvar i min lilla, äckliga lägenhet. Det är kanske tankar som ska finnas i en hjärna som just fyllt 18 och försöker leva livet. Men ändå, en till kommentar om saker du inte har med att göra, då bryter jag samma. Jag vill inte höra

Jag vill vara ärlig, vill berätta hur jag känner, men jag vill inte bli det svarta fåret. Jag blir ju det. Alla andra går med samma tankar, men ingen vågar säga ett ord. Det finns nog ingen som har tröstat mig så mycket med sina ord som du gjort. Du har fått mig att må bra så många gånger. Jag säger som jag tänker endast för det, för att jag antagligen inte klarar mig utan dig. Du är som jag, fast jävligt mycket dummare. Hoppas du förstår att jag gör detta för att jag tycket så mycket om dig. Du vet vem du är <3


2008.12.21 Söndag

Det är snart jul nu. Jag har redan nu hunnit med lite julfirande. I år började vi i fel ände och med kalkonmiddagen som vi vanligtvis brukar avsluta med på juldagen. Det var mest för att Anna-Lena vart hemma i helgen och vi ville ha med henne. Det känns skönt att ha det gjort i alla fall. Behöver inte gå runt och oroa mig för den dagen över hela jul. Det är alltid en konstig, spänd känsla när vi ses på sådana middagar. I år var Anna-Lena vår räddning och det är jag glad över. Det känns, hela tiden, att någon av oss saknas. Att någon aldrig komma tillbaka. Vi gör det så bra, lyckas dölja det bra. Fast att vi vet att det enda vi kan tänka på är att farmor inte är med oss länge. Trots att det är tredje julen vi firar nu utan dig så känns det, fortfarande lika mycket. Du är saknad!

Hela julen är lite halvskev i år. I vanliga fall brukar vi fira några helger innan, men inte det heller blev av i år. Julafton kommer i alla fall se ut som den alltid varit. Vakna hemma, äta juldrukost. Åka till mormor och äta lunch, se på Kalle Anka, få julklappar, äta julbord och spela julklappsspelet. Det är sig likt. I år ska vi vara allihopa dessutom. Det kommer bli som det brukar och det är därför jag älskar julsfton så mycket.

Vissa tycker att det är för mycket stress kring julen. Men det är det jag älskar så mycket. Det händer bara en gång om året och därför får vi njuta extra mycket.

På  juldagen ska vi ha farfar, mormor o morfar på middag och på kvällen blir det förhoppningsvis utgång. Frågan är bara var!?

GOD JUL PÅ ER!

oxox you know you love me.
Amanda!


2008.12.18 Torsdag

Jag sitter helt ensam i läraolandskapet.. Eller inte helt ensam för det sitter folk jag inte känner från ettan och tvåan, men inte en kotte som känns igen så långt ögat når. Jag är trött. Jag o Ida fick för oss i natt att vi skulle dygna. Givetvis klarade vi inte det utan somnade skönt vid fyra. Då hade vi redan skickat iväg mail till våra kära kompisar, sett hela klassfilmen från nian och hela soarén. Vi skrattade och mindes. Ibland fick jag en tår i ögat. Men faktum är att jag vill inte tillbaka till den tiden även fast jag saknar den ibland.

Idag ska jag leka med min bebis Linnéa. Henne saknar jag så mycket just nu. Hon är min bästa. I morgon ska vi dansa oss galna på GG, jag o min Linnéa.

Anna-Lena, min fina faster har kommit hem från stockholm nu ett tag. Hon jobbar över jul så på fredag ska vi fira en förtidig jul med kalkon och allt som hör en Juldagsfirande till. Jag har inte träffat Anna-Lena på flera månader nu, säkert ett halvår. Jag tror minsann jag börjar sakna henne.

I morgon blir det utgång och jag är pepp som vanligt. Nu måste jag plugga!

2008.12.17 Onsdag.

Idag är vi lediga, i morgon har vi bara två lektioner och på fredag är det julavslutning. Det betyder att efter det har vi bara en termin kvar av gymnasiet, en termin kvar på Öppna. Det känns konstigt när man tänker på det, att snart är det över. Dessa tre år har gått så snabbt, alldeles för snabbt. Jag får en klump i magen av att tänka tanken att snart kommer vi inte vara kvar där länge. Snart kommer vi inte gå i Margretegärdes trygga korridorer länge. Jag blir rädd. Rädd för framtiden och för att bli den som blev kvar. 

Men innan dess, under den sista terminen vi har kvar tillsammans har vi så mycket kvar att hinna med. Förutom en massa plugg och ett slutbetyg ska vi göra så mycket roliga saker tillsammans. Snart åker vi till Trysil, vi tillsammans, det kan inte bli annat än bra. Jag längtar. Och efter det är det nog dags för lunchmöte igen så vi kan planera nästa sak. Vi måste planera nu. Vi måste ta vara på det. Snart är denna tid över. Men en sak är säkert, vi kommer aldrig nånsing glömma den tid vi tillbringade med och för varandra. Vi hjälptes åt och vi gjorde varandra till dem vi blev. Och det gjorde vi förbannad bra! För ni är så bra<3




Jag hade en sån konsigt dröm inatt. Minns inte rikrigt vad jag drömde. Bara att den var väldigt konsigt och att jag vaknade med en känsla jag nästan aldrig haft, en känsla av att vara stolt.

Tenneriffa var bra, rätt bra väder och sol o bad varje dag. Trots vissa saker där så hade jag det väldigt bra och det var nog vad många av oss behövde. 

Senare kommer Sarri till mig! Vi ska se på film och göra andra viktiga saker. För snart ska vi till TRYSIL!

Förresten, vad händer på nyår?

2008.12.06 Lördag.

Om 4½ timme åker jag till flygplatsen för att sedan åka till Teneriffa. På måndag fyller min mormor 60 och det ska vi fira. Mormor, morfar, Catrine, Peter, Clara o Ebba är redan där. De har varit där en vecka i förväg. Och imorn åker min familj och Lotta, Henke, Felix o Max ner. Då är vi hela galna familjen. Det kommer bli bra. Pratade med Ebba idag, det har tydligen inte vart så bra väder. Men det kan ju inte bli sämre å kallare än vad det är här. Lite värme å sol ska vi nog få se! Är tillbaka om en vecka igen.

Igår var det ännu en lyckad utgång på GG. Förfest hos mig och sedan vidare. Trots vissa insidenter så blev det en väldigt kul kväll tillslut! Tack alla för en bra kväll igår, ni är bra, mina kompisaaaar! När jag kommer hem kör vi igen! :D

Ses om en vecka o lite till! Ha de bra hemma i det äckliga vädet! (min mobil är med, så om saknaden efter mig blir för stor, skicka iväg ett sms!)

PUSS!

2008.12.14 Torsdag. Det kommer bara leda till nåt bra

Jag har börjat läsa ett nytt ämne, pedagogiskt ledarskap. Ganska intressant faktiskt, man får en annan uppfattning om saker och ting. Saker som jag för länge sedan bestämt mig för att lägga bakom mig och aldrig mer tänka komma, kommer upp på ytan igen. Det var väl aldrig så att jag bestämde mig för att aldrig mer tänka på det. Det föll sig bara naturligt att det bara blev så. När jag började högstadiet, träffade kompisar som kom ifrån en bra låg- och mellanstadietid, bestämde jag mig bara för att glömma bort det.

Idag pratade vi om det på pedagogiken. Och plötsligt var jag tillbaka där, på skolgården jag tillbringat så många raster på. Jag hade lagt det bakom mig för länge sedan, men ändå var minnena så klara som det var igår jag var där. Den där känslan kom tillbaka på en sekund. Jag minns det som det var igår. Jag minns den där känslan av att gå genom korridoren, den där känslan av att sitta på bänken på skolgården, att knacka på i lärarrummet. Ja, jag minns det alltihopa. Ni minns det nog inte lika väl som jag. Ni trodde nog aldrig att jag tog åt mig. Men jag gjorde det, mer än ni någonsin kunnde ana.

Tack vare er, tack vare att ni gjorde som ni gjorde och tack vare att jag tog åt mig blev jag den jag blev. Så tack för det. Tack för att jag fick bli den jag velat vara, det hade jag aldrig vågat utan er. Tack!

Förresten, GRATTIS VÄRLDENS BÄSTA HANNAKÄLLÈN som även hon klarat körkortet! :D

2008.12.01 Tisdag

Jaghar en kompis ni vet. Inte bara en kompis utan en bästis. Världens finaste beeeebis. Jag brukar nämna henne här, å det är bara för att jag tycker om henne så mycket. Alla borde ha en Linnéa i sitt liv. Hon fyller massa bra funktioner, man behöver aldrig ha tråkigt och man har alltid någon att skratta åt. Man kan alltid prata med henne, om allt, hela tiden. Men Linnéa låter ni bli, för vill ni ha någon som Linnéa får ni hitta någon annan. För Linnéa Gabriella Spindel är bara min.  

Jag skriver om Linnéa in emellan, mest för att hon ska veta att jag tycker så mycket om henne att jag skulle kunna göra vad som helst för henne. Men idag är det något speciellet, för idag, förstadecembertvåtusenåtta har Linnéa fixat körkort! Nu ska vi roadtrippa =) GRATTIS BÄSTABÄSTABÄSTA DU <3





Nu gör vi vägarna osäkra på riktigt ;)