Alla vägar har sitt pris


Man försöker hela tiden vara alla till lags.
Försöker göra alla nöjda och glada.
Ibland hjälper det inte med att man försöker, men att man hela tiden försöker göra sitt bästa, ser jag som en självklarhet.

Det finns dagar som man lyckas göra människor glada bara genom att vara sig själv, sedan finns det dagar då man försöker med allt för att göra någon glad, ändå hjälper det inte. Dagarna då man trivs med allt, sig själv, skolan, vänner och familjen.  Dagarna då man har lyckats gjort alla till lags finns, men det kommer alldeles för sällan.
Oftast så mår man bra, utan varken plus eller minus. Då man mår ”som vanligt”.
Sedan finns det dagar då man gör allting fel, då allt känns fel. Utan att man varken vill eller ska så gör man folk ledsna, bara genom att vara sig själv, genom att vara ärlig. Man ångrar sig, men vad hjälper det.
Det är redan för sent. Man ber om ursäkt, är ärlig och säger som det är, ändå verkar folk ha svårt att förlåta. Man kan inte vara perfekt, förr eller senare så sprängs man och gör fel.
Hur mycket man än försöker så hjälper det inte. Jag är ledsen, men inte heller jag är perfekt. Jag är ledsen, även jag kan göra fel. Ingen är perfekt, alla kan vi göra fel.
Tänk på det innan ni dömer folk, tänk på det när ni inte längre orkar mer. Tänk på det.


Jag skriver inte detta till eller för någon, jag skriver bara för att jag vill och behöver. ingen borde ta åt sig. 



Idag ska jag leka med Hanna, vi ska köpa böcker för det är liksom bokreaaaa i landet ^^

Hon hade tappat allt igen, varenda mening, varje hopp


Idag är det söndag, sista dagen på lovet om någon har missat det. Imorgon början skolan igen. En sak ska erkännas, det känns faktiskt inte så jobbigt att börja skolan igen. Jag saknar folken, efter en vecka. Nu tänker ni: - Amanda, man kan inte sakna de efter en vecka, men jag gör faktiskt det. Jag saknar HannaKällén. Å nej, man kan absolut inte sakna en HannaKällén efter en vacka. Fast Amanda saknar Hanna :/ <3

Lovet har varit lugnt fast jag har haft nåt att göra nästan alla dagar. jag har vart på Ikea me familjen, i stan å sett på bio med kusin, sovit över med Linnéa, vart i Gbg med Linnéa å Sara :) å sedan tatt det lugnt. Jag var hos doktorn för att försöka få ett åkesjukeintyg eller vad det kallas, men innan jag fått svar så har jag iaf fått tabeletter jag kan äta. så nu slipper jag iaf fasa inför att åka buss/bil/tåg, för ett tag framöver. 

Idag ska jag åka in till min alldeles egna lägenhet. men innan dess ska vi åka in till torp å handla mat å så :P 
veckan ser ut som följande; Måndag: vara med Linnéa, tisdag: hem (om jag inte behöver göra matteprovet på onsdag) Onsdag, årets sista flexdag :/ usch, utan flex kommer jag inte överleva :S torsdag: tillbaka till stan igen, å kanska höra med Hanna om hon vill komma till mig, om vi inte har för mkt läxor. sedan har jag inget mer planerat :P


 Nu orkar jag inte skriva mer, ännu ett onödigt inlägg.


Loooov

Amanda sitter bredvid hennes kusin Clara på golvet i sitt rum. <3
Snart ska vi se på melodifestivalen. för är det når Amanda å Clara gillar så är det att se på melodifestivalen :P haha

Igår var jag hemma hos mig med Sofia, Hanna, David, Bella å Johan :)
De var myyyys. Vi såg på film å ät pizza å chips typ. Spelade spel hann vi med oxå^^
Men nu är de iaf lov :) äntligen, det är behövligt (som alltid)

Mina planer ser ut som följande:
Imorgon Söndag:
Åka till Ikea med familjen :) Sedan eventuellt en tur till mammas kusin mee.
Måndag:
Dagen öppne för förslag (leka med Linnéa kanske?)
Kvällen till stan, se på bio, sova i lägenheten med kusinis vitaminis <3
Tisdag:
Vara i stan med Clariii, sedan hem å klippa + färga håret :)
Onsdag:
Utan planer. Kankse bara njuta av lovet?
Torsdag:
Antagligen till Gbg med Linnéa <3
(Förlåt Cattis å co att  jag sviker er, men jag tror ni kmr klara er utan mig ^^)
Fredag:
Utan planer.
Lördag:
Party :)
Söndag:
SLÖA

Otroligt onödigt inlägg, men men... Sånt ni får leva med om ni vill läsa min blogg. det är ju trots allt ingen som tvingar er att göra de^^

Naturkunskap dåååå.

Vi har naturkunskap dååå. De är så himla tråkigt dååå.
Om ni undrar varför jag skriver dååå hela tiden beror de förstås på att Jimmy, våran nk lärare, säger dåå precis hela tiden.
Jag å Karro räknade gånger, vi kom upp i 60 gånger på 5 minuter, å vi missade minst lika många gånger.
Igår hade vi flex, jag var ensam nästan hela dagen, Hanna åkte till Skara å lilla Linnea hem till Skistad.
Jag fikade med Sofia på eftermiddagen, de va länge sen jag träffade henne å jag har saknat henne mkt. men på fredag träffas vi igen :)
På kvällen kom Hanna till mig igen, fast då hann vi bara äta innan det jag dags att sova.

I tisdags var vi hos Cattis, kan lova attjag har aldrig skrattat så mkt som den kvällen. Cattis är en lite djurplågare innerst inne ^^ HAHAHA. å jag å Hanna har ett eget språk som ingen förstår ^^ _D

Sen har vi franskaprov. Önska mig lycka till.
Hejsvejs i lingonskogen

Tankar i Amandas hjärna just nu.

hej gott folk.
Amanda is baaack, inte för att hon har varit borta särskilt länge men sooo what. jag är här nu iallafall...
För det första vill jag bara skriva :

Förlåt, förlåt, förlåt. Ni två vet vilka ni är som ska ta åt er av det här och jag är verkligen ledsen för allt jag gjort. Jag hoppas att vi kan stryka ett streck över det här och att vi är bättre vänner än att nåt sånt ska sära på oss.
Förlåt.

För det andra:
Ikväll blir de myspys. Lilla Linnea Hanna (åååå:@) och jag ska hem till Cattis :) å ha tjejkväll :D Sen ska Hanna å lilla linnea sova hemma hos mig...

För det tredje:
Imorn skulle jag å Hanna plugga inför franska provet som vi ska ha på torsdag. Observera att jag skrev skulle. För ni förstår Hanna har gått å blivit kär å då vet ni är jag inte lika viktig längre. Då åker hon hellre hela vägen till Skara än att vara med mig.. Å dessutom har hon mage att fråga om hon får sova hos mig på onsdag med. Att hon bara vågar...

För det fjärde: 
På fredag ska vi ha filmkväll hos mig typ med nåra folk. Det ska blir trevligt typ.

För det femte:
Imorn ska jag äntligen få träffa min älsklings bäjb SOFIA. <3<3<3<3

För det sjätte:
det sjätte, äh, jag tror inte jag har nåt sjätte.
Nu får det räcka.

Hejsvejs



Vill bara tillbaka.

Det var enklare förr, enklare när man bara kunde säga rakt ut vad man tyckte om vad och vemsomhelst.
Eller så hade de varit enklare att vara kille. Killar pratar inte bakom ryggen i deras värld existerar inte sånt. Men nu är jag varken liten eller kille.
Jag är stor nog att ta hand om mig själv nu. Iallafall ganska.
Den där känslad jag hade förr, som av mig tårar i ögonen, har försvunnit, men har istället bytts ut mot en ny klump i magen.
Jag vet inte hur det är, jag vet inte vad jag ska säga, jag vet inte vad jag vill och jag vet inte vad du vill.
Det enda jag vet är att vi behöver prata, men just nu orkar jag inte ta en till diskussion. Jag är ledsen, och hoppas att allt snart ska lösas.
Jag vet heller inte vad det hela handlar om, jag vet att jag inte vill ha det så här länge.
Jag är ledsen. Förlåt. Jag orkar inte ha det så här längre.
Om jag bara hade vetat vad det hela handlar om.
Jag vill tillbaka till det som var.

Början på når nytt och nånting underbart?

Vi har pratat igenom det, bestämt det. Vi klarade oss denna gången och vi kommer klarad et nästa gång också. Det är jag säkert på. Vi har varit vänner alldels för länge för att nåt sånt här ska kunna sära på oss.
Detta har legat i luften länge, vi har inte varit lika tajta nu som vi var förr, men vi har funnits där för varandra när vi behövt det som mest. Det är så jag vill att det ska fortsätta vara, finnas där, jämt!
Jag vet att jag har sårat dig, men jag hoppas att du vet att du har även sårat mig mer än jag trodde varit möjligt. Jag har gråtit, tårar har runnit för oss. Men jag är glad att jag har sagt som jag känt och att vi var ärliga. Det kommer vi komma långt på.
Jag vet vart du står, och du vet vart jag står. Vi har varandra.
Förlår, men Jag älskar dig.



En sak som fortfarande inte är som det ska, är med dig. Jag orkar inte lägga energi på det nu. Just nu behöver jag inte dig. Det är du som har gjort att detta hände, och jag behöver dig inte. Förlåt, men vi är innerst inne för olika för det här. Jag vill att vi ska fortsätta som vanligt, men inte mer. Förlåt.



Jag har sagt det jag behövt, rensat min hjärna och jag mår bättre.
Fredagen var typ den roligaste på länge! Heeelt sjukt kul :) hahahah.

60886-107

60886-107
Inners inne visar jag inte hur jag egenligen mår.


Ställ mig inte i ett led

Jag har flyttat hemifrån!
Nu har jag sovit i lägenheten i tre nätter. Och av av dem har Linnéa varit hos mig. Så sammanlagt har jag bara sovit två nätter ensam. Jag trivs, jag trivs jättebra i min lilla lya.
Linnéa sov hos mig från måndag till tisdag. vi pratade pratade pratade. och åt. ^^
jag åkte hem på tisdag efter skolan och åkte till farfar där min faster Anna-Lena var :) Sen hämtade Pappa mig och jag åkte hem till mitt hus =)
I onsdags hade jag flex, och jag hade bestämt mig för att plugga svenska hela dagen. men Anna-Lena ringde å frågade om jag ville ha middag och de kunde jag inte tacka nej till. Dessutom hjälpte jag Anna-Lena att sy en gardin haha.. jag är rikigt stolt, för jag är ite bra på att sy, men Anna-Lena är iallafall sämnre än mig ^^
Igår åkte jag in till stan igen och har sovit där inatt :)
Ikväll blir de kulis :) och jag längtar :D wehooo^^
Denna veckan har vart bra, men nästa vecka bllir minst lika bra :)
Jag ska ha tjejkväll med Cattis, Hanna och Lilla Linnea :)
Sen ska Sofia hem till mig med? Eller hur? ;)

Jag orkar inte skriva mer om hur jag känner.

Sofia, JAG SAKNAR DIG och Jag BEHÖVER Dig. NUUUUU <3



--

Du sårar mig.
Ni sårar mig.
Ni vet om det.
Jag hatat det.
För jag vill inte längre.
Ni vet om att jag hatar dem.
Men ni gör inget åt det.
Är det konstigt att jag beter mig som jag gör?
I mitt liv är ni inte välkomna längre.
För ni sårar mig.

Sofia <3


SofiaSofiaSofia <3<3<3
Det finns ingen som du. Du och jag. Alltid.
Minns du det vi delade? Jag saknar det.
Det var du och jag, de två OC nördarna ^^ haha.
Jag saknar dig, när vi inte träffas lika ofta längre.
Det är du som alltid tröstar och stöttar mig när jag mår dåligt och jag tröstar och stöttar dig när det är du som inte mår bra.
Du berättar alltid för mig vad jag betyder för dig och säger attt du älskar mig och att du gör att för mig.
Du gör mig glad, du ser mig.
Jag försöker att förklara för dig hur mycket du betyder för mig.
Jag vill att du ska veta.
Jag finns alltid, alltid, ALLTID där för dig.
Vad du än gör så finns jag här, tröstar, stöttar och försöker göra dig glad, precis som du hjälper mig.

Jag saknar dig alldeles för mycket, men vi kommer att klara detta. Måste träffas oftare bäjb <3
Jag älskar dig, glöm aldrig det.



60886-106

Okej, jag vet att bilden är as ful, men jag har faktiskt ingen annan med både mig å Sofia på ^^

Memories of you.

En bild säger mer än tusen ord.

60886-2

Jag ger er min version av sanningen för att få er att förstå.

 Idag är det exakt ett år sedan farmor dog. Ett år sedan den västa dagen i mitt liv, ett år sedan du försvann, dagen som jag aldrig glömmer. Alla små detaljer, jag glömmer de inte. Jag kan inte glömma de. 

Det var torsdag, som vilken dag som helst, var jag i skolan. Allt var precis som vanligt, men ändå något i mig som sa att något hade hänt farmor. Jag hade varit och hälsat på henne dagen innan och jag visst hur sjuk hon var, hon varken åt, drack, pratade eller gick. Hon bara låg, orkade inget annat. 

När jag gick av bussen hemma oss mig på eftermiddagen och såg att mammas, pappas, och morfars bil var hemma så förstod jag att min känsla hade haft rätt. Något hade hänt farmor. Jag började gråta direkt men till jag öppnade dörren till mitt hus samlade jag mig och gick in i huset utan att visa något. 
Mamma mötte mig och Anton i hallen med orden -Famor har gått bort. Jag satte mig på golvet och började gråta direkt. Det fanns inte, det fick inte hända. Mamma satt bredvid mig, kramade om mig och grät hon också. Vi gick in i köket där Anton å pappa stod upp lutade mot bänken. Morfar satt vid bordet.
Det var tyst och det enda som hördes var snyftningar.

Mamma berättade om hur allt hade hänt så snabbt. Hur de ringt henne på jobbet och hon hade åt raka vägen mot farmor och farfar. Monken och Tommy hade redan varit där, Anna-Lena hade de ringt och hon skulle ta nästa buss hem. Pappa fick de inte tag i förrän senare, han var på kurs i Uddevalla.
Han kom inte hem förrän tio över tio. Tjugo över tio, så drog farmor efter sitt sista andetag.

Jag är säker på att farmor hade kunnat kämpa på till Anna-Lena, jag, Anton, Sebbe och Benjamin kommit hem, men hon ville inte. Hon ville inte att vi skulle se henne på de sättet.

När vi kom till farmor på eftermiddagen så var alla där. Farfar, Monken, Tommy, Sebbe, Benjamin och Anna-Lena. Alla satt vid köksbordet och Anna-Lena kom och mötte mig i hallen. Vi stod länge och bara kramade varande och vi grät båda två. Hon tog mig i handen och ledde mig in till farmor. Hon låg där, det såg ut som hon sov. Jag kollade mot magen för att se om hon inte andades, inte ens ett litet andetag, ingenting. Jag ville bara ha ett tecken på missförstånd. Hon var blekare än vanligt och jag grät. Jag höll stenhårt i Anna-Lenas hand, vägrade släppa. Vi stod alla runt sängen. Jag ville inte ta i farmor, jag vågade inte. Tillslut tog jag tag i hennes hand, den var alldeles kall. Jag, Anna-Lena och Benjamin satt bredvid farmor länge.
Vi pratade mest om ingenting, pratade om att detta var det bästa som kunde hända. De fanns inga mediciner som kunde rädda farmor mer, hon slapp lida.Sedan satte vi oss runt köksbordet med de andra, pratade om farmor, skrattade och grät om vartannat.

När de kom från begravningsbyrån för att hämta farmor grät jag mer än jag trodde någon människa kunde. Jag insåg då att jag aldrig skulle se henne igen. Hon var borta.
Mindre än två veckor senare var begravningen. I stillhet, farmor ville ha det så sa dem.

2/2- 2006 var inte ett avslut på något, inte heller en början.
2 februari var bara en mittpunkt på något som skulle ta lång tid att ta sig igenom. Innan farmor dog var det jobbigt, och vi var alla ledsna och rädda. Efter, så var det bara sorg och saknad.  Att farmor var död var inte det värsta, det västa var att inse. Det tog tid och fortfarande än idag kan jag glömma bort att hon är död. Jag kan komma hem till farfar och undra vart farmor är.

Den här jobbiga perioden kom jag igenom tack vara mina vänner. Ni kanske inte vet om det, men utan er hade jag inte suttit här idag. Jag insåg vilka mina riktiga vänner var. Vilka som verkligen brydde sig och vilka som bara var nyfikna. Ni stod ut med mina långa samtal, mitt prat, min sorg och ni tröstade mig, på det allra bästa sätt. Utan er hade jag inte varit något.



Jag saknar dig, farmor <3
 


Jag ger upp, jag orkar inte bli besviken


Den sista tiden har det hänt mycker och min hjärna har inte alltid hunnit med att tänka. Jag har mått dåligt utav flera olika orsaker som jag inte tänker ta upp här.
 
Iallafall, förra tisdagen ringde pappa mig i skolan och berättade att jag fått tag i en lägenhet. Allt har gått väldrigt snabbt och jag har själv inte hunnit tänka. Men nu vet jag iallafall att detta är precis det jag vill!
redan på torsdag åkte jag in och kollade på den och fick mina nycklar. och nu är även papprerna påskrivna.
Efter vi tittat på lägenheten åkte vi raka vägen upp mot Fjällen och Lindvallen! I fjällen var helt toppen, det va skönt att få komma ifrån allt och få tänka på annat ett tag. Fredag och Lördag var det blåsigt med söndagen var helt perfekt, fast då åkte vi bara på förmiddagen. sedan åkte vi och åt mat på Staphanies killes restaurant. och kvällen för åt vi på Stephanies. ;) asa gott ^^

På hemvägen slutatde Michels bil funka, vilket gjorde mig as sur och vi kom inte hem förrän vid elva. 
Upp till skolan dagen efter å plugg hela dagen. sedan till lgh och börja fixa lite där.
På tisdagen fyllde Lisa år å då va jag å masssa flickor hemma hos henns å bara hade mysh... Vi spelade Med andra ord, sjöng kareoke (inte jag, såklart), åt mat, å gjorde snurra flaskan ^^ :) mysmys..!
igår var vi i skolan trots att det var onsdag, vi skulle få info inför tvåan. Samhäll blir det för mig utan tvekan. Det jobbiga är bara att man måste ha ett språk, jag tror det får bli spanska för min del. Bara inte franska..:@

Idag ska jag igen till lgh å idag ska vi börja måla :) å flytta in lite mer saker.

Catrin: Hoppas att du förstår att dina ord värmer mig! <3 Och jag hoppas att du vet att jag finns där för dig när du behöver det.
Trots att vi inte känner varandra så väl eller har känt varandra så länge så är det alltid skönt att veta att det finns någon som lyssnar, och jag lyssnar på dig och finns där för dig <3 Tack


Jag lyssnar inte längre, jag stänger fönstret
Inget värt nåt, som inte inger hopp
Jag rusar inte längre erat lopp
Jag står kvar, ser ingen plats för mig i mönstret
Jag gömmer mig
Jag värjer mig
Och tiden går
Månad, år
Jag faller, faller, faller




Förlåt...