.

Det var enklare förr, enklare när man bara kunde säga rakt ut vad man tyckte om vad och vemsomhelst.
Eller så hade de varit enklare att vara kille. Killar pratar inte bakom ryggen i deras värld existerar inte sånt. Men nu är jag varken liten eller kille.
Jag är stor nog att ta hand om mig själv nu. Iallafall ganska.
Den där känslad jag hade förr, som av mig tårar i ögonen, har försvunnit, men har istället bytts ut mot en ny klump i magen.
Jag vet inte hur det är, jag vet inte vad jag ska säga, jag vet inte vad jag vill och jag vet inte vad du vill.
Det enda jag vet är att vi behöver prata, men just nu orkar jag inte ta en till diskussion. Jag är ledsen, och hoppas att allt snart ska lösas.
Jag vet heller inte vad det hela handlar om, jag vet att jag inte vill ha det så här länge.
Jag är ledsen. Förlåt. Jag orkar inte ha det så här längre.
Om jag bara hade vetat vad det hela handlar om.
Jag vill tillbaka till det som var.