.

Jag sitter med datan i känt på vår altan. Det är varmt, fast ändå blåser det lite kallt emellanåt. Jag har skrivit lite filmkunskap och faktiskt är det litelitelite lättare att plugga när man sitter ute i solen. Det är tre veckor kvar till sommalov nu. Bara ter små veckor. Det kommer gå snabbt, snabbare än vad vi är medvetna om. Men innan vi får lov ska jag skrivit klart 4 filmanalyser, göra en hemtenta i svenska, plugga in ett prov i spanska och göra en fördjupning i religion! Och sen har jag klarat ännu ett år på gymnasiet!

I fredags var vi i Idas sjöbod massa öp-folk. Vi var 17 stycken och vi hade så mysigt. Vi badade och bastade, åt mat och massa massa godis! Ida, Signe, Jesper och David sjöng å spelade massa musik och vi gjorde en frågesort om hur välö vi kände  varandra. Vi hade det alldeles bästa-super-trevlig-as -mysig-kväll/natt tillsammans allihopa. Hoppas att alla andra tyckte vi hade lika mysigt som jag tyckte. På morgonen när vi vaknade hade de flesta redan åkt hem. Kvar var bara jag, Ida, Jesper, Hanna och Victor. Vi åt frukost städade ihop och lilla linnea kom  till oss. Sen gick vi ner till centrum och åt glass, innan vi åkte hem igen. Jag åkte raka vägen på konfrimation, det var det tråkigaste jag vart med om på länge. Men jag var trött och osocial så det gjorde inte nåt att min släkt var lika tråkiga som vanligt.

I onsadag var vi i min lägenhet och drack öl å hade trevligt. Senare på kvällen kom även Linnéa och Frida. Det var en kul kväll tyckte jag. Vissa blev lite fullare än andra. Jag mäner inga namn, men kul var det.

Ikväll åker jag in till stan igen, då ska jag träffa Linnéa! I veckan ska jag plugga och på lördag är det dags för Genevilyran!=) Vi umgås mycket vi, vi kompisar på skolan, men snart är det sommarlov och innan dess får vi umgås så mycket så att vi hinner tröttna på varandra, så vi saknar varandra mindre i sommar.

//Amandaaa

Det är onsdag idag och just nu sitter jag och väntar på att spanskan ska börja. Eller inte väntar, men, ja ni fattar. Jag hatar spanska, nästan mer än jag hatar engelska. Men snart slipper jag båda ämnena. Eller jag hoppas att jag slipper dem nästa år, om jag klarar ett G.

Bredvid mig på min högra sida sitter en Hannakällén och en Robert. På vänster sida sitter en Sara, en Sara Hansson! Henne brukar vi kalla Sarri ibland. Sara är antaligen en av världens roligste människa, till exempel i måndags. Då satt vi ett gäng runt ett bord och hade ett rätt seriöst samtal och stämmningen var ganska spänd. Sarri hade inte riktigt varit med i samtalet och helt plötligt kommen hon med kommentaren "Har du en extra familj?" Det låter kanske inte så roligt såhär, men jag lovar att vi skrattade allihopa. Sara har en förmåga att prata innan hon tänker och ibland, och det gör att vi ofta skrattar, inte med henne, utan åt henne!  Det finns massa roliga saker man kan berätta om henne, jag har hört ryktas om läckande flaskor och vårderby. Sara gör helt enkelt hela vår skoldag mycket bättre! =) På fredag ska jag träffa Sarri, tillsammans med Hanna och Melanie! :) Vi ska ha punktkväll, innan vi går till skeppsviken och jag vet med all säkerhet att vi kommer skratta lika mycket åt henne som vanligt åt allt roligt hon säger. Det roliga med Sara är också att hon gillar att läsa min blogg så idag ville hon att jag skulle skriva ett inlägg och när jag frågade om vad jag skulle skriva om sa hon "Skriv om mig"  Så här har du Sara, ett helt inlägg om dig, vår roliga klasskompis Sara Hansson! Du gör inte bara vår skoldag, utan hela vår vardag mycket roligare! :)

Idag påminde mormor mig om att det faktiskt bara är ett år kvar till det är min tur att ta studenten. Jag får alltid ångest när jag tänker på det, så därför brukar jag strunta i att tänka på det så mycket det bara går. Jag hatar frågan; Vad ska du gra efter gymnasiet? Och jag hatar att svara: Jag vet inte. För faktum är att jag inte har den blekaste aning om vad jag vill. Om jag sedan skulle räkna upp saker jag verkligen skulle vilja göra, får jag orka höra att ska du inte göra si eller göra så? Du kommer ångra dig så mycket om du inte gör det. Det är mitt liv, hallå, det är jag som bestämmer själv vad jag vill göra och med vem! Okej?! Jag vet inte vad jag vill jobba med när jag blir stor, men är det så himla negativt egentligen? Tiden kommer väl för det med? Måste jag när jag är 17 år redan ha bestämt vad jag vill göra resten av mitt liv? NEJ! det måste jag inte. För just nu orsakar skolan tillräcklgt mycket ångest i mitt liv.

Igår grillde jag med lilla Linnea, Sara, Linnéa, Ellen och Nina på badberget. Det var så mysigt. Mycket sånt vill vi ha i sommar! Vi fotade massa massa med Linnéas kamera, det var kul. Jag å Linnéa badade benen upp till knäna, å det var faktiskt inte alls kallt. Så om det fortfarande är fint väder nästa helg bestämde vi att vi skulle bada :)

Ikväll åker jag in till stan igen och ikväll ska jag ta en promenad med soffipropp! <3 Hoppas pappa kan köra in mig till stan så jag kan övningsköra, för det var så länge sedan sist!

Pussssss

Jag såg Englas begravning förut på tvn. Jag missade början så jag såg bara sista halv timmen. Det var nog tur, för hade jag sett mer hade jag brytit ihop. Hela kyrkan var full av folk som sörjde Engla och de sjöng fin musik. Tydligen hade hennes rektor hållt tal och visat klipp av henne när hon sjöng och dansade. Ja, då var det tur att jag inte såg. Jag hoppades att hennes mördare verkligen satt och kollade på begravningen, så han fick se vad det är han ställt till med. Bara det hade antaligen varit straff nog, han hade troligtvis aldrig gjort någon illa efter att sett den begravningen. 

Jag tänkte på mina kusiner som är i samma ålder som Engla var. Det kunde lika gärna vart någon av dem som blivit mördad. Engla är tyvärr inte unik, sådana här fall sker mer än vad vi är medvetna om. Hur kan folk vara så hemska? Det kan jag bara inte förstå.

Efter cermonin var det nån prälle som pratade. Han pratde om sorgen efter någons död, att sorg är individuellt samtidigt som ingen är i så mycket behov av närhet och omtanken som just när någon nära dött. Jag vet ju det, jag vet ju hur jag själv mådde när min farmor dog. Jag vet att alla de orden, kramarna och omtankarna var det som gjorde att jag klarade det såpass bra som jag ändå gjorde, trots att jag var mycket ledsen. Därför vet jag att jag aldrig skulle lämna någon ensam under den perioden som man behöver någon som allra mest.

När jag satt och kollade på begravningen kunde jag inte annat än att tänka på min egen begravning. Jag tror alla har gjort det någongång. Tänkt och undrat vilka som skulle komma för att säga hejdå till mig och vilka som skulle varit ledsna. Den taken gör mig nyfiken på nåt vis. Skulle jag mött samma öde som Engla, skullde det ändå bli lika stort i media? 

En gång drömde jag om att jag var med om en bussolycka där både Linnéa, lilla Linnea och Sara G dog. Det låter sjukt, men det var så verklig. Jag var med i bussen men överlevde. Då kändes det som att jag fått staff nog. Jag hade gjort vad som helt för att istället vara en av dem som dog. Att vara ensam kvar är nog ännu svårare.

Ikväll ska jag grilla med mia tjejer i Fjällbacka<3 det kan nog bli mys. Eller det blir ju alltid mys när jag är tillsammans med dem.

Dagarna går så snabbt numera, inte alls på vintrarna när dagarna bara segar fram. Nu vet vi alla att sommaren snart är här. Kära nån, snart har jag gått två av tre år på gymnasiet. Fortsätter tiden gå så här snabbt kommer jag snart sitta i min gungstol som pensionär och blicka tillbaka på livet.

Det känns i hela kroppen att somamren snart i här. Man är på flummigt humör hela dagarna och halva skolan håller snart på att hugga mig o Ida eftersom vi är jobbigare än vanligt. Vi vet också att snart, väldigt snart, kommer vi, kära öp-vänner, inte träffa varandra varje dag. Snart kommer ett sommarlov då vi knappt kommer träffas ett dugg. Vi vet att vi måste göra något åt de. Så de närmasta helgerna är uppbokade med öp-folk. Om ett par veckor ska vi, bjuda öp-eliten till fjällbacka, helgen efter de ska vi till högsäter och spela brännboll. Eller inte jag, för jag ska vara hejarklack ;) Jag hoppas också att vi kan åka till Liseberg någongång innan sommarlovet och att vi någongång under sommaren ska få tid att träffas. 

Vi vet att för varje dag går vi närmre studenten. Och vi vet, innerst inne, att vi faktiskt inte kommer träffas efter det. Hur mycker vi än försöker färneka det, vet vi att det är bara ett fåtal vi kommer fortsätta ha kontakten med. Inte ens över somrarna har vi ju kontakt, så hur ska vi klara ett helt liv? Så, hur ska vi klara ett helt liv utan varandra? Vi har ju gått och blivit varandras vardag, en del i varandras liv. Kommer vi någonsin klara oss utan varandra? Vi har funnit vänner för livet, frågan är bara om vi är bra nog att behålla den kontakten. Jag hoppas av hela mitt hjärta att vi faktiskt är det. För ni är mina Öp-nörds och jag tycker så mycket om er, vare sig ni vill det eller inte! 

Minns ni när ni slutade 9:an? Jag var i alla fall en av alla dem som stod fram i kyrkan och grinade till Nu går sista visan. Vi kramade om varandra efteråt och lovade att vi skulle träffas oavsett var vi började gymnasiet. Det är en bull shit. Alla började på sitt gymnasiet, skaffade nya vänner och glömde bort de gamla. Om man inte ens klarar attt ha kontaken när man bor i samma stad, hur ska vi då klara ha kontaken när alla vi åker ut på våra äventyr i världen.

Dagarna går och jag njuter varje dag tillsamman med er, mitt kära Öp-gäng. :) Snart är sommaren här och jag bara längtar till vi kan träffas utan att ha massa plugg att ha ångest över. För vi gör väl de, vi träffas väl under sommaren? 10 veckor blir för länge för mig att vara ifrån er.

---

För varje sekund som går blir saknaden bara större. En del i mig saknas när jag är utan dig, men och andra sidan orkar inte jag kämpa när jag inte får något tillbaka. Saknar du mig?....

Länge sen jag skrev men jag har bara inte orken till att sitta här å skirva massa onödiga saker.
I onsdags, valborg, var vi först ett gäng hemma hos Melli och grillade:) Massa mysigt var det. Sedan åkte vi in till stan och begav oss till skeppsviken, där var det rätt tråkigt faktikst. Vi var inte där så länge utan åkte tillbaka in till stan och till pingvin. Vi käkade lite innan vi gick vidare hem till Lilla Linnea ett gäng. klockan ett halv två började vi bli trötta så jag, Ida och Hanna gick hem till mig och jag somnade gott framför Pretty Women. :)

Torsdag och fredag har jag bara slöat hela dagen lång och idag har jag vart på Hamburgsundsskor och dör var det mycketmycket folk. Jag köpte iallafall ett par svarta skor med klackar =O Nu är jag inne i stan igen och ikväll ska vi se på film några stycken i min lägenhet. Vi ska se på dagboken eftersom det finns vissa personer som påstår att Love actully är den bästa kärleksfilmen. Haha, dom kan ju inte sett dagboken helt enkelt.

//Amanda