.

Dagarna går så snabbt numera, inte alls på vintrarna när dagarna bara segar fram. Nu vet vi alla att sommaren snart är här. Kära nån, snart har jag gått två av tre år på gymnasiet. Fortsätter tiden gå så här snabbt kommer jag snart sitta i min gungstol som pensionär och blicka tillbaka på livet.

Det känns i hela kroppen att somamren snart i här. Man är på flummigt humör hela dagarna och halva skolan håller snart på att hugga mig o Ida eftersom vi är jobbigare än vanligt. Vi vet också att snart, väldigt snart, kommer vi, kära öp-vänner, inte träffa varandra varje dag. Snart kommer ett sommarlov då vi knappt kommer träffas ett dugg. Vi vet att vi måste göra något åt de. Så de närmasta helgerna är uppbokade med öp-folk. Om ett par veckor ska vi, bjuda öp-eliten till fjällbacka, helgen efter de ska vi till högsäter och spela brännboll. Eller inte jag, för jag ska vara hejarklack ;) Jag hoppas också att vi kan åka till Liseberg någongång innan sommarlovet och att vi någongång under sommaren ska få tid att träffas. 

Vi vet att för varje dag går vi närmre studenten. Och vi vet, innerst inne, att vi faktiskt inte kommer träffas efter det. Hur mycker vi än försöker färneka det, vet vi att det är bara ett fåtal vi kommer fortsätta ha kontakten med. Inte ens över somrarna har vi ju kontakt, så hur ska vi klara ett helt liv? Så, hur ska vi klara ett helt liv utan varandra? Vi har ju gått och blivit varandras vardag, en del i varandras liv. Kommer vi någonsin klara oss utan varandra? Vi har funnit vänner för livet, frågan är bara om vi är bra nog att behålla den kontakten. Jag hoppas av hela mitt hjärta att vi faktiskt är det. För ni är mina Öp-nörds och jag tycker så mycket om er, vare sig ni vill det eller inte! 

Minns ni när ni slutade 9:an? Jag var i alla fall en av alla dem som stod fram i kyrkan och grinade till Nu går sista visan. Vi kramade om varandra efteråt och lovade att vi skulle träffas oavsett var vi började gymnasiet. Det är en bull shit. Alla började på sitt gymnasiet, skaffade nya vänner och glömde bort de gamla. Om man inte ens klarar attt ha kontaken när man bor i samma stad, hur ska vi då klara ha kontaken när alla vi åker ut på våra äventyr i världen.

Dagarna går och jag njuter varje dag tillsamman med er, mitt kära Öp-gäng. :) Snart är sommaren här och jag bara längtar till vi kan träffas utan att ha massa plugg att ha ångest över. För vi gör väl de, vi träffas väl under sommaren? 10 veckor blir för länge för mig att vara ifrån er.

---

För varje sekund som går blir saknaden bara större. En del i mig saknas när jag är utan dig, men och andra sidan orkar inte jag kämpa när jag inte får något tillbaka. Saknar du mig?....