.

Minnen
Pluttar, vi hade kul där :)
Tänk att få åka tillbaka i tiden.
Det var skoj, allt från norska metrar till armbågen mitt i natten.
Kul hade vi tillsammas, våran lyxlägenhet slog allt.
Jag vill tillbaka till just den tiden, nu, tack

Se sig själv i spelgel, tårar.
Spelelbilden som möter henne i spegeln, inte fan är väl det jag?
Hon är hemsk, henne vill jag inte vara.  Hon är inte jag.
Ligger i sängen med täcket över huvudet, musiken spelas. Återigen, tårar
Alla tankar som far omkring i huvudet, var tog jag vägen?
Tårar. Tårar och återigen tårar.
Vart tog jag vägen? När försvann jag? Och kommer jag komma tillbaka?
För detta, det är inte jag.
Henne vill jag inte leva med resten av mitt liv, henne vill jag ta död på direkt.
Men hur? Hur kommer jag tillbaka?
Döda henne, dränk henne, ta bort henne. -Schas för fan.
Jag, jag är glad och ser allt positvit. Hon, hon är ledsen och ser allt negativt.
Kan någon ta bort henne? Hjälp mig ta bort denna hemska människan som bor i min kropp.
Dagar går och för varje deg bli hon starkare. Jag bli allt svagare, står hjälplös vid sidan om och har inget att säga till om.
Kanske kommer hon tillbaka snart. Kanske inte.
Men jag lovar er, jag försöker komma tillbaka. Hon är bara någon som bor i min kropp för tillfället. Inte länge till.
För jag, jag vill vara glad. Hon vill kunna bada i sina egna tårar.
Men jag kommer tillbaka. snart.

Sommaren börjar gå mot sitt slut. det är deprimerande och skönt på samma gång. Skönt att få komma in i rutinerna igen och få träffa alla folk man inte sett på hela sommaren, deprimerande för att sommaren bara svischat förbi medan man inte hunnit gjort en femtedel mot vad man planerade innan.
Jag jobbade de fem första veckorna, åkte till Frankrike nästan två veckor efter det och nu återstår två ynka veckor att hinna med allt som inte gjorts innan. Sol bad party allt det skulle det bli massor av. Men solen vägrade visa sig och inget blev som det skulle. 
Ändå har sommaren hittills varit, kankse inte överförväntningarna (för de är de aldrig) men sommaren har varit bra. Många som man bestämde med innan att vi skulle träffas har man inte sett röken av på hela sommaren. såvisst, det ska bli skönt att komma till skolan igen.
Skönt att flytta in till stan på veckorna å kunna leka med mina flickor nästa jämt =) Hoppas det blir så, nu är Linnéa, Ellen, Sara och lilla Linnea nu flyttar in. Massor med planer har vi, inte alldra mins Gristorsdag.

Medan solen skiner ute sitter jag inne vid datan och bara tänker, tänker på tillit. För vad krävs det för att en människa ska få tillit?
Gång på gång ger jag dem chansen och flera gånger händer samma sak, sveket. 
Jag avskyr att jag är så dålig på att ge tillit, att våga släppa någon in, men jag vet hur ont det gör när den inte besvaras. 
Jag tänker på alla de gånger jag lät dig få min tillit, mer än min bästa vän, då jag berättade allt för dig. minns du det vi delade?
För mindre än ett år sen var det nog, jag hade blvit sviken på tok för många gånger av dig och orkade inte med dig längre. ville inte längre vara i din närhet och såg jag dig på stan tog jag omvägar för att slippa möta dig. 
Men visst saknade jag dig, utan att tänka på det var det som ett hål i mitt hjärta som jag försökte förneka. 
Kankse är det bara så att du behövs i mitt liv, kanske så borde jag ge din en femtielfte chans.
Men är det värt chansen? 
Jag hoppas du försår vad du betyder för mig. Men jag hoppas också du ser vad du gjort mig.
Jag är villig att ge dig en ny chans och jag hoppas det går bättre denna gånger. 
<3

Men allt du ville va
Var en gåta utan svar
Som jag grubblat alla dar
Men allt du blev till slut
Var en hjälte utan mod
Som du inte ens förstod
Var det värt att se mitt hjärtas blod