MIKA

Västa grymma!

60886-117

Jag tror minsann han är nära på bäst

Allt det där vi minns.

Det är onsdag och jag är  skolan. Egentligen slutade vi klockan 12 men jag är kvar i skolan för att få plugga lite, eftersom jag inte kommer göra nåt hemma i eftermiddag. Tiden börjar rinna ut för att hinna klart med fördjupningauppsatsen :/
Jag var i matsalen och åt sen gick jag, Hanna, Ida och Sara och drack milkshake i solen. Så inte förrän nu har jag kommit till skolan och mitt msn cpar gärnet. Jag som så gärna skulle velat prata med min Linnéa. Nu var det så länge sen vi träffades att jag inte minns när det var. egentligen hade vi bestämt att vi skulle träffas imorgon, men hennes lilla ebbis har blivit sjuk så vi får träffas en annan gång istället. Trots att jag saknar henne bajs mycket nu. 

Igår var vi å badade med skolan, egentligen skulle vi simma å skit men så hade det blivit dubbelbokat så vi fick vara med på vattengympa med alla pensionärer. Men det var rätt kul måste jag påstå :P   
Imoron är en bra dag, våran franska är inställd, så det ska blir slappt :)


60886-116

Allt det där vi varit med om, alla gånger vi skrattat så vi inte kunnat stå, alla de minnen vi delar.
Jag behöver bara säga några småord för att du ska minnas:
Vatten på golvet
majskolv
Prickekorv
existera
norska metrar
morötter
madrasskonkning
surön
Minns du? 

För att varje stund med dig är ett minne för mig <3
Lova att du aldrig förvinner ifrån mig?

Medan tiden går, vågar du göra något med ditt liv.

Vet du om att jag saknar dig. Jag saknar dig, jag saknar dig, jag saknar dig, jag saknar dig, jag saknar dig, jag saknar dig. Jag saknar dig.
Då när jag var liten och jag såg fram emot åka och hälsa på dig. Vi gjorde det inte ofta. Men varje gång vi gjorde det, så såg jag fram emot det.
Jag har alltid sett upp till dig. Du har vart min störta förebild. Du har vart som jag, Du är som jag.
Vi ser saker på samma sätt, så som ingen annan gör. Jag ser upp till dig, vill bli som du.
Du är borta nu. Inte bortaborta död typ, utan mer bortaborta, inte här.
Du bor långt härifrån, vi träffas nästan aldrig, pratar sällan med varandra.

Jag saknar dig.

Jag gjorde jämt som du när jag var liten. Jag litade på att du hade rätt. Det hade du med. Jag gillade samma saker som du, gillade samma personer som du (med vissa undantag).
Gillade du en film så var jag snabb att hålla med. 
Nu är det inte så längre, nu kan jag säga vad jag tycker, håller inte alltid med dig även om vi oftast tycker samma.

Jag saknar dig.

Även fast vi inte träffas ofta så vet jag vart du finns, vet att du har det bra, vet att du alltid är anträffbar. Nu kommer det inte vara så längre. Du kommer åka iväg. Kanske inte så länge, Jag vet ju att du kommer tillbaka. Hem, du kommer att komma hem igen. Men ändå är jag rädd, rädd för vad som kan hända. Samtidigt som jag verkligen vill att du ska göra detta, jag vet lika väl som du att det är världens chans, och att man inte kan tacka nej till något sånt är.

Jag saknar dig.

Men lova mig att du kommer hem som samma person som du var när du åkte.
Du förändrades förra gången du tog klivet att göra ngot med ditt liv. Du förändrades, fast till det bättre. Kommer du förändras igen?

Jag saknar dig.

Du vågar, det är därför jag ser upp till dig. Du sitter inte bara hemma och ser hur tilden går. Du vågar ta klivet att göra något med ditt liv. Du har gjort det flera gånger, och är det någon som ska våga ta en chans som denna så är det du.

Jag saknar dig.


Jag hoppas du vet att du betyder så mycket för mig, att jag saknar dig. Jag kommer vara orolig den första tiden, sedan kommer jag vänja mig med att du är bortaborta, inte här.

Medan tiden går, vågar du göra något med ditt liv.
Jag hoppas att jag någon gång kommer bli som du. <3


Jag saknar dig.

Vad vore jag utan dig?

Ibland kan jag undra, vad hade hänt om vi inte hade träffats? Inte gått i samma klass? Inte lärt känna varandra på samma sätt vi känner varandra nu?
Vad hade hänt då?
Vem hade jag varit då? Hade jag varit samma person då?
Hade jag träffat någon annan som hade ersatt din plats i mitt hjärta?
Inte på hela denna jord finns det någon som du, som kan se mig som du, som finns där som du. Ingen.
Har jag någon sagt till dig att du betyder väldigt mycket, att jag tycker väldigt mycket om dig, att du är den bästa som finns? Att jag älskar dig?
För vad vore jag utan dig?

-Ingenting.

60886-115
60886-114
Utan Linnéa ingen Amanda, så bara det är <3


bara så alla vet...

Sveriges längta ord..
Nordöstersjökustartilleriflygspaningssimulatoranläggningsmaterielunderhålls-
uppföljningssystemdiskussionsinläggsförberedelsearbeten
Så nu vet ni det ;)


Intresseklubben noterar^^

Det var glädje och kärlek uti försommaren

Det är söndag morgon. Jag har nästan precis vaknat. Vaknat av solens strålar som lyser in i mitt rum. Till sommaren, när jag är van av att vakna av solen, kommer jag bara blir förbannad av dessa strålar. Men nu när våren precis kommit så är man så glad. Våren är faktiskt här nu.

Denna helgen har vart mega lugnt, pappa å bror är i Oslo, så jag har umgåtts med mammi hela helgen. Igår var vi på bio tillsammans med moster å kusiner. Vi såg Göta kanal 2, jag tyckte den va rätt dålig faktiskt. eller så är det bara för att man hade höga förväntiningar, eftersom man hela tiden hör att den varit så bra.

I fredags så började vi med estetisk verksamhet. Jag hade drama, och det var rätt kul faktiskt :P haha. Men innan lektionen var slut insåg jag att jag hade tappat bort mina nycklar. Nycklar till lägenheten, till huset, till data skåpet, till vanliga skåpet, jaa ni fattar typ ALLA mina nycklar var borta :/ Jag fick typ panik och blev jättestressad. Jag sprang genom hela Uddevalla för att hitta de jävla nycklarna, kändes det som iaf. Men när jag kom tillbaka till skolan, hittade jag en lapp på mitt skåp där det stod "Dina nycklar finns att hämta i ettans arbetsrum" haha, har sällan vart så glad för ett par nycklar vill jag lova.
När jag sprang där på Uddevallasgator möte jag även Hanna å Bass, men jag var ju så stressad att jag inte hann prata med dem :O jag som hade sett fram emot det så ^^ haha, nästa gång kanske ;)

Annars har veckan vart lugnt, i måndags var jag med Sara, sen åkte jag hem på tisdag eftersom vi var lediga på onsdagen. På torsdag var jag lite med Linnéa innan hon åkte och kollade på sin lägenhet. för hon ska faktiskt också flytta in till stan nu. Grattis, till lägenheten!

Nästa vecka ska jag, eller måste jag träffa Sofia. För jag saknar henne mycket. Sen ska vi antagligen ha tjejkväll med Hanna, Lilla Linnea och Cattis nån dag. Till helgen ska vi kanske även ha en så kallad "Lekkväll"  ^^ haha.
Hoppas bara att alla kan då, för det vore mysigt tycker jag :P :)

Min mammi fyller år denna vecka å jag har inte köpt nån present :O hm, undra vad jag ska köpa till henne. Några förslag? Kanske får höra om nån vill hänga med mig ut till torp någon dag i veckan .. Linnéa? :P


De sista drömmarna

Alla har de någon. Att vet de sin sak, vet vad de är bäst på. Oavsett om det är att spela fotboll, handboll, sjunga eller dansa.
De vet sin sak, vad de är bra på.
Själv har jag ingen min grej. Jag vet iallfall inte vad den är. Vad är mitt intresse, min hobby?
Att vara med kompisar eller shoppa räknas inte. Jag vill ha ett intresse, veta vad min sak är, vad jag är bra på. 
Jag har letat i 16 år, kanske inte alltid lagt ner så mycket tid eller energi på att hitta det. Men nu är jag 16 år, har fortfarande inte hittat det. Nu när det verkligen känns som jag som mest behöver en hobby. Behöver veta att jag är bäst på något.
Något som jag kan hålla på med när jag vill bort och tänka på något annat, när man inte länge orkar plugga, sitta vid datan eller vara med kompisar. Då man vill vara själv och göra sin grej. Jag påstår inte att jag provat varenda sak i hela världen, har egentligen aldrig känt behovet som jag känner nu.
Jag vill vara bäst på något. Oavsett om det bara handlar om att klara rubexkuben på kortast tid eller baka den godaste chokladkakan.
Vad är min sak?
Jag letar fortfarande!   

Ute skiner solen.

image112

Jag vågar nästan säga det.
Jag tror den har kommit.
jag är nästan säker.

Så efterlängtat.

Äntligen.
Jag tror den är här.
Den är här.
Våren


Hur mycket jag än ger, så letar blåa ögon alltid efter mer

Idag är det fredag, sällan har det känts så skönt och välbehövligt med heeelg. Jag har vart småsjuk hela veckan, hostar och har mig.
Vi har haft projekt denna veckan. verkligen tråkig, energi, våran grupp har haft biobränsle. *spy* Men idag ska vi iallafall redovisa, och alltid är det sammam sak när det är någon redovisning, -folk springer omkring och stressar ihop det sista, utskrivare strejkar och överallt så hörs det svordomar från folk där saker inte blir som de ska. Min grupp är klara, allt är utskriver och nu ska allt bara fastna i huvudet så vi kan redovisa och diskutera om det. 
  Efter skolan så ska jag träffa Linnéa, vi ska åka till torp och handla paket till nåra födelsedagsbarn. :) Jag har inte träffat Linnéa på länge känns det som. Eller vi kankse liksom har setts å så, men vi har inte "umgåts" på länge iallafall. Eller okej, det kanske inte var länge sen, men det känns så iallafall. 
sen ska jag åka hem till Grindet :) Hem till mammi, pappi och broder, och ikväll ska jag umgås med dem å bara slöa framför tv:n. och imorgon ska vi fira Sara å Jennifer som snart fyller år : ) Mysigt ... :D

Inatt sov Lilla Linnea hos mig, vi (linnea) lagade god mat och när vi gick hem från skolan kändes det som om detg var vår i luften. Inte finns det väl någon årstid som är så längtat som våren. Jag älskar våren :)
Nu ska jag öva klar på redovisningen. See yaaaa   

Du har sett den i ögonvrån förr när du vandrat dom tomma stegen

Vet du hur illa du har behandlat mig? Vet du hur ledsen jag blir när jag tänker på dig? Vet du hur mycket jag saknar dig? Vet du hur mycket jag vill att allt ska bli som förr igen?
Nä, det vet du inte. För hade du vetat det hade det aldrig blivit så här, det hade aldrig gått så här långt isåfall. 
Hur kunde det bli så här? Hur kunde det gå så långt?
Jag behöver dig, fattar du inte det? Ser du inte hur ledsen jag blir? Nä, du gör inte det. Hade du gjort det hade det inte blivit så här.
Jag tror inte att du kan förstå hur mycket du har betytt för oss alla. Du betyder fortfarande otroligt mycket för mig, men inte alls som förr. Då du var viktigare för mig än min egen mamma. Nu har du svikit, lämnat ett sår i mitt hjärta och jag har svårt för att förlåta. Jag har försökt så många gånger, men för varje gång jag blir sviken och för varje gång lämnar du ett djupare sår i mitt hjärta. För varje gång har jag svårare att förlåta.
Jag har försökt så många gånger, men du vägrar se, eller så ser du men vill inte inse.
Jag orkar längre lägga energi på något som ändå inte kommer att funka.
Jag är ledsen om jag sårat dig. Hoppas bara att du också över alla de gångerna du sårat mig. Hoppas att du faktiskt är medveten om det.

Förr i tiden,
då var du min förebild
nu har allt förändrats...