.

Vet du hur illa du har behandlat mig? Vet du hur ledsen jag blir när jag tänker på dig? Vet du hur mycket jag saknar dig? Vet du hur mycket jag vill att allt ska bli som förr igen?
Nä, det vet du inte. För hade du vetat det hade det aldrig blivit så här, det hade aldrig gått så här långt isåfall. 
Hur kunde det bli så här? Hur kunde det gå så långt?
Jag behöver dig, fattar du inte det? Ser du inte hur ledsen jag blir? Nä, du gör inte det. Hade du gjort det hade det inte blivit så här.
Jag tror inte att du kan förstå hur mycket du har betytt för oss alla. Du betyder fortfarande otroligt mycket för mig, men inte alls som förr. Då du var viktigare för mig än min egen mamma. Nu har du svikit, lämnat ett sår i mitt hjärta och jag har svårt för att förlåta. Jag har försökt så många gånger, men för varje gång jag blir sviken och för varje gång lämnar du ett djupare sår i mitt hjärta. För varje gång har jag svårare att förlåta.
Jag har försökt så många gånger, men du vägrar se, eller så ser du men vill inte inse.
Jag orkar längre lägga energi på något som ändå inte kommer att funka.
Jag är ledsen om jag sårat dig. Hoppas bara att du också över alla de gångerna du sårat mig. Hoppas att du faktiskt är medveten om det.

Förr i tiden,
då var du min förebild
nu har allt förändrats...