.

Jag såg Englas begravning förut på tvn. Jag missade början så jag såg bara sista halv timmen. Det var nog tur, för hade jag sett mer hade jag brytit ihop. Hela kyrkan var full av folk som sörjde Engla och de sjöng fin musik. Tydligen hade hennes rektor hållt tal och visat klipp av henne när hon sjöng och dansade. Ja, då var det tur att jag inte såg. Jag hoppades att hennes mördare verkligen satt och kollade på begravningen, så han fick se vad det är han ställt till med. Bara det hade antaligen varit straff nog, han hade troligtvis aldrig gjort någon illa efter att sett den begravningen. 

Jag tänkte på mina kusiner som är i samma ålder som Engla var. Det kunde lika gärna vart någon av dem som blivit mördad. Engla är tyvärr inte unik, sådana här fall sker mer än vad vi är medvetna om. Hur kan folk vara så hemska? Det kan jag bara inte förstå.

Efter cermonin var det nån prälle som pratade. Han pratde om sorgen efter någons död, att sorg är individuellt samtidigt som ingen är i så mycket behov av närhet och omtanken som just när någon nära dött. Jag vet ju det, jag vet ju hur jag själv mådde när min farmor dog. Jag vet att alla de orden, kramarna och omtankarna var det som gjorde att jag klarade det såpass bra som jag ändå gjorde, trots att jag var mycket ledsen. Därför vet jag att jag aldrig skulle lämna någon ensam under den perioden som man behöver någon som allra mest.

När jag satt och kollade på begravningen kunde jag inte annat än att tänka på min egen begravning. Jag tror alla har gjort det någongång. Tänkt och undrat vilka som skulle komma för att säga hejdå till mig och vilka som skulle varit ledsna. Den taken gör mig nyfiken på nåt vis. Skulle jag mött samma öde som Engla, skullde det ändå bli lika stort i media? 

En gång drömde jag om att jag var med om en bussolycka där både Linnéa, lilla Linnea och Sara G dog. Det låter sjukt, men det var så verklig. Jag var med i bussen men överlevde. Då kändes det som att jag fått staff nog. Jag hade gjort vad som helt för att istället vara en av dem som dog. Att vara ensam kvar är nog ännu svårare.

Ikväll ska jag grilla med mia tjejer i Fjällbacka<3 det kan nog bli mys. Eller det blir ju alltid mys när jag är tillsammans med dem.