2008-04-18 Fredag

När jag var liten, si så där ett år, träffade jag för första gången min första bästa vän. Hon var inte bara min första bästis utan även den vän jag haft längst, den enda vän jag nånsin kunnat bli arg på, på riktigt. Vi var vänner länge, och våra familjer blev bra vänner och umgicks mycket. Enda fram till vi blev runt 12 var hon min bästa, men det var då det började gå utför. Vi började bråka om allt en 12 åring kan bråka om, svartsjukan blev för stor och det var den som tog knäcken på oss, på vår vänskap och på vänskapen mellan våra familjer. Fram til vi blev runt 13-14 försökte vi att hålla vår väskap vid liv, men sedan dess har vi bara träffats ett fåtal gånger.

Vi bråkade inte bara, jag och hon, vi hade massa kul också. Det fanns ingen som kunde ha så kul som vi, som kunde hitta på så mycket bus som vi. Våra föräldrar var inte alltid glada på oss, det är en sak som är säkert. Våra bröder kunde döda oss emellanåt och andra kompisar hatade att vi var så tajta. Det var då hon kom in i bilden. Hon som sabbade vår vänskap. Jag är inte bitter på det längre, men jag har vart det, länge, men nu har jag gått vidare. Jag ser dina bilder på bilddagboken nu, ser hur tajta ni har blivit. Det är då ärret i hjärtat svider till, saknaden. För hur det än är, hon tog min plats. Platsen i ditt hjärta som förut var min. De sägs, att de riktiga vännerna är dem man kan bli arg och sur på. Det stämmer inte, du är inte en riktig vän. Men det har du väl redan insett.

Vi träffas ibland, inte alls ofta. Tror inte jag träffat dig sen i slutet av nian, kanske början av ettan. Men då spelar det ingen roll att vi inte setts på över ett år, då är det sig likt igen. Vi är busiga, innan svartsjukan och skitsnack tog över. Då förstår jag varför du var min bästa vän i så många år!

Det jag undrar över är om du tänker på mig, så som jag tänker. Om du känner saknaden, på samma sätt som jag känner saknaden. Det lär jag väl aldrig få reda på. Men ser du detta, vilket jag inte tror, hoppas jag att du känner saknaden och minns det vi hade. För ibland saknar jag dig faktiskt! </3


Jag hatade henne för hon tog dig ifrån mig.... Du var min bästis, sommarbästis, minns du?


Kommentarer
Postat av: Hanna

vilket bra skrivet inlägg! en dag skall jag lära mig att skriva som dig:)

2008-04-19 @ 16:23:36

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback