All press och stress.

Det är inte alltid livet är enekt, även fast man bestämt sig för att vara en positiv människa så räcker inte alltid det till. Ibland brister det bara. Man samlar en massa känslor inom sig och tillslut kan inte allt få plats inom sig. Jag blir arg på helt fel människor, förlåt för allt jag sa igår. Jag blir arg på er eftersom jag vet att ni finns kvar, oavsett. <3 

Jag vet inte om det är samma på alla skolor, men på på min blir man ofta psykisk påfrestad. Man har hela tiden massa krav att leva upp till, inte bara i skolan utan detta gäller överallt. Däremot är det skolan som får ta mest stryk när man är mitt i dessa "svakor". Man blir glad och självförtroendet ökar för varje gång man får bra betyg på en uppgift, när man inser att det ger resultat. Ofta brukar jag tänka på det när jag ska plugga, de där positiva sakerna. Ibland hjälper inte det, som igår. Igår var det såååå nära att jag bröt ihop. Eller okej, jag erkänner jag bröt ihop, i alla fall halvt. Jag funderade på vilket som var minst smärtfullt, hoppa framför tåget, skjuta sig i tån eller bara hoppa av skolan. Jag vet, man ska inte skämta om något sådant. Men det är bara så jävla mycket ibland, sådan press och stress men egentligen har jag ingen annan än mig själv att skylla på i sådana situationer. Tänk bara om jag hade kunnat vara likbra som alla andra, som klarar detta, utan svakor och med högsta betyg i allt.

Man ska inte behöva gå runt och hela tiden tänka på skolan. Ofta är det så att allt kretsar och planeras kring skolan. Man ska kunna bara ledig på loven och slappna av på helgerna, så är det inte alltid för oss. Hela tiden går man med tanken om skolan, när närsta uppgift ska vara inlämnad och när ska man hinna göra annat? Jag vet inte, kanske är det bara jag som känner så här. Men jag tror inte jag är ensam. Alla andra klarar pressen och stressen, men jag är inte alltid stark nog.

Kvällen igår gjorde mig i alla fall på mycket bättre humör. Jag åkte till Högsäter med David Holm och där träffade vi Hannakällén, Jesper och Bella och så gick vi vidare till David Torin. Vi spelade spel, käkade godis och de andra sjöng singstar, men jag vägrade. Vi hade i alla fall en mycket mysig kväll men mycket skratt!

//Amanda ♥

You know I love you

Kommentarer
Postat av: Johanna

Trevlig helg! :)

Postat av: Hanna

tro inte att du är ensam amanda.. jag kan lova dig att iaf alla på öppna känner samma, ibland. Och jag lovar dig att finnas här för dig när det är jobbigt om det hjälper! du skulle bara våga hoppa framför tåget, skjuta dig i tån eller hoppa av skolan utan mig!:)

2008-03-08 @ 21:05:45
Postat av: linnea

det där med att skjuta sig i tån, det tänkte jag senast på idag.. så, tro inte att du är ensam. i sverige lever 6 miljoner människor, 3 miljoner av dom har tönkt på det denna veckan. jag lovar.

2008-03-09 @ 00:21:13
Postat av: Signe

lever det inte 9 miljoner människor i Sverige, eller har tre miljoner bara gått och försvunnit när jag tittade bort???
Och ja amanda, vi har alla tänkt så..
(Jag ska blogg snart igen, heders!)

2008-03-09 @ 20:04:53
URL: http://ellikamaria.blogg.se
Postat av: Till Signe

Just vad jag med funderade på?.. Vem är denna okända människa som tror att Sverige bara har 6 miljoner ivånare?
(Blogga snaaaaaart!)

2008-03-09 @ 20:31:45
URL: http://amandag.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback