Vänd mig bort.
Jag är trött på det. Orkar inte bara se allt jobbigt längre.
Jag trodde att vi hade slutat upp med det här för länge sen.
Vänd mig bort så jag slipper se detta mer.
Allt händer snabbt, jag står i mitten och orkar inte längre försöka.
Förlåt. Förlåt för allt.
Men jag försöker verkligen. Jag gör det, jag vill att jag ska klara det. Att vi ska klara det.
Men snart spricker jag. Jag är som en ballong som har för mycket luft som vilken stund som helst kommer att spricka sönder. Kvar är bara små små bitar och jag vill inte längre.
Jag försöker. Glöm aldrig det. Försöker. Och vill. Sluta bara se allt jobbigt.
Jag behöver bara tid att tänka. Ge mig tiden. Låt mig klara detta.
Kommentarer
Postat av: cattis
gumman, du har orden.
Postat av: cattis
Postat av: Amanda
Vem orkar tror du... har sällan känt mig så ledsen och nedstämd. Man tror man gör allt och ändå blir det fel.Kram
Postat av: cattis
du har sagt att du inte kan få ner orden. det är exakt det du har gjort, vilket är bra..det är det jag menar och ingen annat..förlåt(L)om det verkade som något annat..(L)
Postat av: Den riktiga Amanda
Jag vet inte vem som har skrivit det inlägget över. Inte är det jag iaf. Jag vet att du inte mena nåt annant, Cattis :) (L)Ha de super (L) Pussar! (L)
Trackback