.

Det är lördag. En vanlig lördag. Egentligen ville jag att några kompisar skulle komma hem till mig ikväll, men förut mådde jag så dåligt att det slutade med att jag spydde upp hela min frukost! Så mina vänner får helt enkelt komma till mig någon annan dag. Nu mår jag mycket bättre, det var kanske nåt eftersak av körtelfebern, nåt i kroppen som sa ifrån.. Jag vet inte, men jag mår som sagt redan bättre.

Under den senaste perioden har jag tänkt mycket och kommit till insikt.. Insett saker som jag förut inte visste. Saker som tagit lång tid att inse. Jag vet det nu, jag förändras ju hela tiden. Jag vet kanske att det senaste halvåret har jag förändras mycket, blivit en helt annan människa i mångas ögon. Kanske har jag det också, men i mina ögon har jag äntligen blivit mig själv. För mig och många andra var högstadiet en lång pina, jag insåg det inte då utan trivdes bra med det och grät floder när jag skulle lämna den tiden bakom mig. Men nu i efterhand när jag tittar tillbaka på den tiden vet jag att jag inte var mig själv och gjorde ofta saker endast för att passa in. Man kan prata om hur man var då, hur man är nu, men man har ingen aning om hur det kommer att bli i framtiden. Vilka som var ens vänner då, vilka som är det idag, men sen vet man inte vilka man kommer ha kvar för alltid. När jag ser tillbaka på min högstadietid är det väldigt få jag har kontakt med, ännu mindre som jag fortfarande ser som mina vänner. Tiderna förändras och vi med den. Man ska vara glad över det man har. Ofta är det inte lätt och inte förrän nu på sisitone har jag lärt mig det.  Antagligen kommer jag blicka tillbaka på denna tiden och fråga mig själv varför jag inte tog vara på tiden mer. Antagligen kommer jag se tillbaka på denna tiden och se mig själv som någon som inte visste något om något. Det är väl så det ska vara när man inte ens hunnit fylla 18 och är rätt oerfaren av vad världen har att erbjuda.

Om man har hittat något man vill ha, ska man se till att få det då? Eller ska man bara njuta av det man har och ta vara på det? Jag tänker i alla fall njuta av det jag har, ett tag till...