.

Du kan inte försvinna ur mina tankar, det hjälper inte att jag bestämmer mig för att sluta tänka på dig och istället glömma bort dig. Du finns ständigt kvar. Jag gjorde det bra i början, var nära på att glömma bort dig helt. Kände mig så nöjd över hur jag gått vidare. Sen tog jag ett steg bakåt och efter det kunde jag aldrig riktigt släppa dig. Ett jävla misstag är va du är, ja, faktiskt så är du ju det. Eller du är kanske inget större misstag. Det största misstaget är väl jag. Men jag skulle gjort vad som helst för att få allt ogjort. För att dra tillbaka tiden och ändrat allt, jag hade behandlat allt så annorlunda då.

Det är första gången jag skriver om detta, eller om dig. I alla fall på detta sättet, så uppenbart. Det var en sommarkväll. en jävligt bra sommarkväll. Jag hade skitkul umgicks med folk jag inte sett på hela sommaren. Dagen efter låg jag i min säng hela dagen, hade så jävla mycket ångest. Jag ville bara gråta, men inte en enda tår ville ut ur mina ögon den dagen!

Jag kan få tillbaka den känslan från den kvällen vilken sekund jag vill. Kanske är det därför jag inte kan släppa dig helt? För alla mina tankar är inte negativa. Faktum är att nästan inga av mina tankar är negatvia om dig längre. Frågan är om jag får hälften så mycket av dina tankar som du får av mina. Antagligen inte. Säkert har du redan glömt bort mig helt, kanske var jag bara en i mängden.

Jag hade helst av allt bara velat dra tillbaka tiden till den sommarkvällen, jag har gjort så mycket annorlunda. Jag hade behandlat dig annorlunda direkt. För jag kan inte släppa dig helt, du var för fin för det. 

Detta blev ett äckligt privat inlägg, spela roll, vem läser mig blogg egentligen. Antagligen ville allt detta bara ut ur mitt hjärna, för fingrarna har gått av sig själv och jag har inte tänkt på vad jag skrivit. Imorgon ska jag hem, vi ska avskeda Linnéa innan hon åker till Kina. På lördag ska vi fira Mel! =)

Kyss mig inte, det kommer bara leda till nå't ont, ändå
Det kommer bara leda till nå't ont, ändå