.

Du kan vara lugn, jag har glömt bort dig, lagt dig bakom mig och raderat alla minnen jag en gång hade. Du behöver inte oroa dig, du ska aldrig mer behöva ha mig nära. Så det är det som gör så ont, att du inte förstår det, att du inte kan hälsa på mig när vi möts eller åtminstone titta åt mitt håll. Jag ska inte släppa dig närainpå en gång till och jag ska inte  bekymra dig med min närvaro länge. Jag har inte gjort det på säkert fyra år, jag har gått vidare, så jag vore tacksam om du också kunde göra det. Det skulle kännas bättre för mig då. Du sårade mig, mer än någon människa någonsin gjort. Du var min bästa vän, men jag var inte din. Men jag är hel igen, äntligen! Jag har kunnat gå vidare, utan ett hål i mitt hjärta.

Jag behövde bara få ur mig det, en gång till. Kanske mest för att slippa plugga eller bara för att det var nödvändigt.
Över och ut, Amanda <3