.

Jag sitter här, en helt vanlig lördag, och kollar igenom gamla bilder på datan. Flyttar över och raderar, kollar på bilder som jag inte sett på länge. Skrattat åt roliga minnen, men jag får även en tår i ögat och en klump i magen åt vissa minnen. Hittade en mapp bilder jag glömt av att jag tagit, kollade igenom dem, såg bilder från julfirande, som vi inte visste blev vårt sista, vår sista resa som blev så bra, samtidigt som det blev mycket fel. Vi hade det bra och roligt tillsammans hela tiden, det skulle bli våra nya tradition. Vi hade flera traditioner ihop och fler trodde vi ju självklart att det skulle bli. Inte för en tanke trodde vi att det skulle vara sista gången. Igår skrevs ett nytt kapitel i vår gemensamma bok, det var inte som förr, spänningen fanns där hela tiden hos oss allihopa. Det var inte lätt, men vem har sagt att livet skulle vara enkelt? Vi tar oss igenom det. Vi finns till för er hela tiden och det tär även på vår lilla familj. Men vi offrar det, för er, för ni är våra fina bästa vänner och er skulle vi inte klara oss utan.

Men hur gör man då när man tvingas välja sida? När man egentligen inte är inblandad och plötsligt tvingas välja. Det kommer att ta lång tid innan allt kommer bli bra igen... Men ni tar er igenom det bra, och vi försöker finnas till hela tiden. Och visst kommer det bli bra snart igen?