.

Det än väl rätt konsigt. Just idag, för ett år sedan, visste jag ingenting om gymnasiet, hur det var där, vilka folk man skulle träffa, och hade man valt rätt linje?
Nu vet jag allt det där, tänker tillbaka på året som gått. Tänk att jag faktiskt har gått ett het år på gymnasiet. Ett år på ÖP, ett helt år har jag ingått i den så kallande ÖP sekten. Det är sjukt. Ett år går snabbt, för snabbt.

På ett år har jag hunnit mycket, mycket mer än jag trodde. Jag har vuxit, inte fysiskt utan psykiskt. Jag har vuxit som människa, lärt mig saker som jag inte trodde jag skulle kunna, lärt mig saker om mig själv, lärt känna mig själv på ett helt annat sätt än vad jag kände mig själv innan.

Jag har lärt mig lita på folk på ett annat sätt, lärt mig bjuda in folk, till mitt liv. Jag har tagit ännu ett steg ut till vuxenvärlden. Och visst skrämmer det mig när jag tänker på att jag snart är där, att jag snart är vuxen och verkligen ska ut på riktigt till den stora världen.
Men tänk också vad mycket kvar jag har att lära. Inte har jag vuxit klart bara för att jag gått mitt första år på gymnasiet, nej verkligen inte. Jag har fortfarande mycket kvar att lära, lära om mig själv och lära mig om andra.
Jag har blivit bättre på att släppa folk in i mitt liv, det har jag, men jag är fortfarande inte klar. Jag kan bli bättre. 
 

Jag minns fortfarande första dagen i skolan, på gymnasiet, på ÖP. Jag tror aldrig jag kommer att glömma den.
Tänk var ovetande man var då, tänk att man inte hade någon aning om vem man skulle komma i samma klass som, vem som skulle bli ens vänner.

På ett år lär man sig mycket, på ett år kommer man ett steg närmare vuxenvärlden, men är jag verkligen mogen för den?