.

Idag hände något som inte hänt på  väldigt länge. Jag grät., grät för att jag tyckte synd om mig, för att jag hatade allt. Mest av allt hatade jag ensamheten.
En sak är det att sitta och säga att man gillar att vara ensam, att man klarar sig själv, det är en annan sak att faktiskt göra det. det har jag märkt nu.
Jag har bara varit ensam två dygn nu, på dagarna har jag jobbat och efter det har jag varit hos moster eller mormor. jag är inte mycket ensam, men jag hatar det.
En sak är att vara ensam när man vet att snart kommer det någon hem, en annan sak att veta att det är nästan en vecka till jag får åka ifrån det här stället.
Jag gillar det inte, jag gillar ensamheten men jag gillar dock inte tomheten.
Just då när jag bara grät och ville dra täcker över huvudet fick jag världens bästa medelande, min älskade Hanna Källén kommen äntlgen och hälsar på mig, imorgon kommer hon hem till mig å stannar till på söndag.

Jag har saknat henne mycket <3