.

Det finns en sjukdom, det är inte många som känner till det. Eller alla kanske känner till den, men de är bra på att förneka. Den är inte enkel att leva med och de som en gång har fått den kommer aldrig att bli av med den helt.
Den kan också ligga i släkten, men samtidigt som man kan råka ut för den utan att ha nån i släkten med denna sjukdom.
Alla kan råka ut för det, ingen går säker.

Vanliga symtom är, att man lätt undviken folk man en gång stod nära, inget annat spelar någon roll. Man kan också märka det genom att en person kan vara alldeles borta. 
Man märker det själv, när man sluter ögonen och bara ser massa figurer som åker runt och bildar rader.
Denna sjukdom kan ibland kallas tetrissjukan. Detta är ingen skämt utan en verklig sjukdom. Flera av mina släktingar och vänner har/har haft den och alla säger det likadan. Har man nån gång åkt fast är det svårt att sluta.
Detta är ingen sjukdom att underskatta, jag har den själv. Det är svårt att accerptera, men jag vet nu. Jag har tetrissjukan.

Vad kan man som anhörig göra? Självklart är nummer ett; börja ALDRIG spela tetris själv, del för din egen skull, men även för den sjuka. Det är aldrig lätt att försöka bli av med sitt beronde när folk runt omkring hela tiden spelar det själv. En annan bra sak att göra för sin vän, prata inte om det. samma sak gäller där, det är inte lätt att bli en med ett beronde när man hela tiden påminns.

Detta är en växande sjukdom, speciellet för elever på Öppna Programmet, men det sprids nu vidare. Det är en smittsam sjukdom, så mina vänner, håll er inne för en tid. Det är för ert eget bästa.