.

Jag läste ur en gammal dagbok idag. det var nästan två år sedan jag hade skrivit det. Jag minns det svag, vill kanske glömma. men jag blev rädd för det jag skrivit, jag blev rädd för mig själv.
Inte kan väl jag skrivit så, tyckte jag verkligen så som jag skrev. Isåfall är jag rädd för mig, för vad jag ska kunna ta mig till. Jag vill inte tillbaka till det, jag vill inte så må så dåligt igen.
Kanske vill jag bara glömma det där, för jag minns inte detaljerna, minns inte vad som var vesentligt.
Minns inte om jag verkligen mådde så dåligt som det verkar på inläggen. Det fanns anledningar till att må dåligt, det minns jag. Frågan är bara; hur långt kunde jag gått?
För så dåligt mådde jag väl ändå inte? Jag har alltid varit bra på dölja, vet att ingen anade något.
Nu har det gått nästan två år, jag tänker aldrig tillbaka till den tiden. då när jag mådde så dåligt som jag antydde.

Det ska aldrig gå så långt igen, det vet jag. Så långt kan jag inte gå. Det finns alltid en bättre utväg.  det lärde jag mig i alla fall sist gång.

-Om tiden vill ifatt