.

Ibland undrar man varför i helvete det alltid ska ta så lång tid innan man verkligen lär känna människor på riktigt. Varför det tar så lång tid att se varenda litet fel man har, för alla har de ju, felen.
De där felen man gör allt för att undvika visa. Ibland hjälper det inte, känner man någon så väl så har man oftast sett varandras fel.
Jag har alltid haft svårt att se en persons fel, har alltid velat se gott i varenda människa. Det är inte första gången jag gör misstaget att tro gott om en människa som innerst inne är någon helt annat.
Ibland händer det till och med att man inte ser felen själv, alla andra ser dem, stör sig på dem, men bara de riktiga vännerna vågar berätta det för en.
Det tog lång tid innan jag verkligen såg dina fel. Alla andra såg dem, men jag igonerade och försvarade dig. Var säker på att du var en bra människa. Dina fel, att stäningt vara tvungen att ses och höras mest, och hela tiden bara tänka på dig själv, det var inga fel jag såg.
Jag kanske såg felen innerst inne, men var i alla fall säker på att du var en braa människa.
Jag kände dig aldrig väl, trodde kanske att vi någon gång skulle lära känna.
Dina fel har under de senaste veckorna synts mer än tidigare och jag har äntligen sett dem. Du är en häxa, kasnke inte rakt igenom, men me de felen du har vill jag inte längre vara i din närvaro.

Jag är väl medveten om att jag också har fel, alla av dem kanske jag inte ser själv.
Men jag försöker i alla fall dölja mina, försöker göra något åt det.
Det är mer än vad du gör.
-I mina ögon har du förändrats mycket de senaste veckorna.


Jag tror inte du kommer läsa detta även fast jag innerst inne hoppas. Det kanske kan få dig att förstå. Läser du detta och känner dig träffad? I så fall handlar det om dig. Jag känner ingen annan som är som du, och det är jag glad över.