Mina tankar och minnen står mig upp i halsen.

mm.. Jag trodde att allt skulle bli bättre nu.
Att jag skulle sluta tänka så mkt.
Tänka på det som var, och inte var.
Det som hände, men framför allt det som inte hände.
Jag trodde att jag skulle må bättre...
Men nej, Jag tänker bara mer nu än innan.
Jag tänker på det du skrev.
Om det händer en gång till.
Hur blir det då?
Jag har lovat mej själv att det aldrig ska hända igen.
Aldrig mer såna tänkar.
Jag vill prata med dig, men du är inte hemma.

Just nu mår jag bara dåligt.
Jag vet att kan vara svårt att förstå för vissa.
Jag vet att ingen kan läsa mina tankar att ingen kan förstå, för jag är ju så jälva envis.
Jag visar inte hur jag verkligen känner.

Jag vill inte tänka på hur det var, jag vill bara glömma.
Jag vill bara leva i nuet. Inte titta tillbaka på hur det var, inte tänka på hur det kommer bli.

Det finns bara en sak jag vet rikigt säkert:
Jag hade aldrig klarat det utan dig.
Snälla, lämna mig a l d r i g .


Kommentarer
Postat av: Anonym

jag kommer a l d r i g att lämna dig, amanda. de förstår du väl.

2006-09-01 @ 18:54:30

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback