Jag fattar ingenting
fan, det värker
det ilar då och då
det känns ibland som om alla har
förstått utom jag
att världen står och pekar
stackars han som tror
att livet är en dröm
han borde ta ett jobb
Och sen när blev livet enkelt?
Försök?
Jag är glad över att veta att alla vet nu, att du får den hjälp du behöver.
Jag vet att detta var vad du behövde och jag önskar att detta får dig att hitta tillbaka.
Du behöver laga dig själv och det kan du inte göra ensam, för det behöver du hjälp och du vet att om jag hjälper dig om du vill.
Jag lovar dig att aldrig släppa dig igen, jag lovar att alltid finnas där, att alltid försöka.
Mest av allt önskar jag att du kunde lova tillbaks, det kunde du inte.
Kan du försöka, snälla?
Åh, vad jag önskar att det finns mer jag kunde göra för dig, för att du skulle förstå.
Jag vill inget hellre än att du ska bli lagad igen.
Tänk på alla minnen, på allt kul.
Är det verlkigen värt det?
Så jag ber dig för en sista gång, snälla försök?!
ngvejke
Hur kan man tappa orken att andas?
Jag skriver inlägg på inlägg, raderar.
Vissa händer det att jag publicerar.
Hinner ta bort det innan någon hinner läsa.
Nej, nu måste det faktiskt snart hända något.
Jag klarar att ha det så här längre.
Jag saknar dig
Kom hem nuu, jag saknar dig <3
Bara dagar till jag får träffa dig nu, för första gången på månader.
Faktiskt har jag inte sett dig sedan Februari.
Endast pratat med dig ett fåtal gånger.
Jag vill att du kommer hem nu, så jag får prata med dig.
Så du kan kunna komma med dina korkade men roliga saker.
Jag vill att du bara ska vara du.
jag vill att du ska vara samma person som den jag lärt känna i hela mitt liv.
Som det har tagit 16½ år att lära känna.
Snälla, säg att du är dig lik.
Jag saknar dig och jag hoppas vi ses i helgen.
För utan dig hade jag varit någon helt annan.
Du är som jag, fast inte.
Du är en äldre variant av Amanda
och det är det jag gillar med dig.
Vissa saker måste man göra, annars är man ingen människa, utan bara en liten lort.
Jag tror att när jag blir vuxen, kanske har gift mig och skaffat barn, kommer jag se tillbaka på det här och sakna denna tiden. Kankse kommer jag se tillbaka på denna tiden och minnas den som den bästa i mitt liv. Tiden då jag aldrig var ensam. Under tiden jag alltid hade vänner runt mig. Att vara en del av ett gäng där man verkligen är sig själv.
Den dagen vi tar studenten och tvingas lämna varandra, alla ska ut på sina "uppdrag" i olika delar av världen. Kommer vi splittas där? Kommer det vara vårt slut?
Det spelar ingen roll hur snabbt eller sakta tiden går, jag kommer aldrig nånsin att lära mig att ta vara på tiden medan man har det bra.
Men tiden kommer försvinna snabbare än någon vill, det är då vi kommer vara ifrån varandra på riktigt för första gången. Det är så man måste våga ta steget ut i vuxenlivet, det är vår första prövning och man måste ta steget, för att visa att man inte är en lort.
Astid Lindgren är min förebild, ingen är eller kommer nånsin bli så klok som hon var:
~Vissa saker måste man göra, annars är man ingen människa, utan bara en liten lort.~
De säger att jag skiter i allt, men det skiter jag i
Jerry tänk på din framtid,
Jerry tänk på vad du ska bli,
Jerry tänk på ditt rykte,
Jerry tänk på ditt liv.
Jerry du sköter väl skolan,
Jerry du är ju snart stor
Jerry lyssna på mamma,
om du ändå var som din bror.
Och jag skiter i majen,
och jag skiter i rektorn,
och jag skiter i allt som dom fyller mig med.
Och jag skiter i fysik,
och jag skiter i matematik,
och jag skiter i all annan satans teknik.
och jag skiter i morsan,
och jag skiter i farsan,
dom säger jag skiter i allt, men det skiter jag i.
Så jag drar iväg.
Du ska spela mera risigt,
nej så här ska det va,
du ska spela mera risigt,
nej, vackert ska det va.
Alla människor bara snackar,
om hur dom vill man ska va,
dom är bögar allihopa,
jag funderar på att dra.
Och jag skiter i politiken,
och jag skiter i kritiken,
och jag skiter i kommersens ruttna stank.
Och jag skiter i gubbar,
och jag skiter i käringar,
som rockartist förblir jag ändå alltid pank.
Ja, jag skiter i hela den vuxna världen,
för jag tänker inte bli nån mänsklig maskin,
så jag funderar på att dra,
dra iväg från stan,
dra iväg från den här jävla stan.
Dra iväg från stan,
dra iväg från stan,
dra iväg från stan,
dra iväg från stan...
Det är en sån dag i dag
:(
Jag saknar dig så himla mycket.
Jag kommer nog aldrig glömma det.
Glömma stunden.
Jag vill inte minnas det.
Jag vill minnas nåt annat.
Jag saknar dig hela tiden.
<3
Jag önskar jag hade tagit vara mer på tiden.
Att jag hade sagt saker till dig medan jag hade chansen.
Jag hoppas du förstod.
<3
Jag saknar dig, nu och för all framtid
Minnen
Pluttar, vi hade kul där :)
Tänk att få åka tillbaka i tiden.
Det var skoj, allt från norska metrar till armbågen mitt i natten.
Kul hade vi tillsammas, våran lyxlägenhet slog allt.
Jag vill tillbaka till just den tiden, nu, tack
När du har vunnit, kom ihåg mig då?
Spelelbilden som möter henne i spegeln, inte fan är väl det jag?
Hon är hemsk, henne vill jag inte vara. Hon är inte jag.
Ligger i sängen med täcket över huvudet, musiken spelas. Återigen, tårar
Alla tankar som far omkring i huvudet, var tog jag vägen?
Tårar. Tårar och återigen tårar.
Vart tog jag vägen? När försvann jag? Och kommer jag komma tillbaka?
För detta, det är inte jag.
Henne vill jag inte leva med resten av mitt liv, henne vill jag ta död på direkt.
Men hur? Hur kommer jag tillbaka?
Döda henne, dränk henne, ta bort henne. -Schas för fan.
Jag, jag är glad och ser allt positvit. Hon, hon är ledsen och ser allt negativt.
Kan någon ta bort henne? Hjälp mig ta bort denna hemska människan som bor i min kropp.
Dagar går och för varje deg bli hon starkare. Jag bli allt svagare, står hjälplös vid sidan om och har inget att säga till om.
Kanske kommer hon tillbaka snart. Kanske inte.
Men jag lovar er, jag försöker komma tillbaka. Hon är bara någon som bor i min kropp för tillfället. Inte länge till.
För jag, jag vill vara glad. Hon vill kunna bada i sina egna tårar.
Men jag kommer tillbaka. snart.
Var det värt att se mitt hjärtas blod?
Jag jobbade de fem första veckorna, åkte till Frankrike nästan två veckor efter det och nu återstår två ynka veckor att hinna med allt som inte gjorts innan. Sol bad party allt det skulle det bli massor av. Men solen vägrade visa sig och inget blev som det skulle.
Ändå har sommaren hittills varit, kankse inte överförväntningarna (för de är de aldrig) men sommaren har varit bra. Många som man bestämde med innan att vi skulle träffas har man inte sett röken av på hela sommaren. såvisst, det ska bli skönt att komma till skolan igen.
Skönt att flytta in till stan på veckorna å kunna leka med mina flickor nästa jämt =) Hoppas det blir så, nu är Linnéa, Ellen, Sara och lilla Linnea nu flyttar in. Massor med planer har vi, inte alldra mins Gristorsdag.
Medan solen skiner ute sitter jag inne vid datan och bara tänker, tänker på tillit. För vad krävs det för att en människa ska få tillit?
Gång på gång ger jag dem chansen och flera gånger händer samma sak, sveket.
Jag avskyr att jag är så dålig på att ge tillit, att våga släppa någon in, men jag vet hur ont det gör när den inte besvaras.
Jag tänker på alla de gånger jag lät dig få min tillit, mer än min bästa vän, då jag berättade allt för dig. minns du det vi delade?
För mindre än ett år sen var det nog, jag hade blvit sviken på tok för många gånger av dig och orkade inte med dig längre. ville inte längre vara i din närhet och såg jag dig på stan tog jag omvägar för att slippa möta dig.
Men visst saknade jag dig, utan att tänka på det var det som ett hål i mitt hjärta som jag försökte förneka.
Kankse är det bara så att du behövs i mitt liv, kanske så borde jag ge din en femtielfte chans.
Men är det värt chansen?
Jag hoppas du försår vad du betyder för mig. Men jag hoppas också du ser vad du gjort mig.
Jag är villig att ge dig en ny chans och jag hoppas det går bättre denna gånger.
<3
Var en gåta utan svar
Som jag grubblat alla dar
Men allt du blev till slut
Var en hjälte utan mod
Som du inte ens förstod
Var det värt att se mitt hjärtas blod
Nea & Mandy <3
<3
På tisdag åker jag till Frankrike och kommer inte tillbaka förrän om 1½ vecka.
Jag kommer sakna min bitch, mitt bajsbarn, min prinsessa mycket <3
Hon är bääääst
<3
(Jag kommer sakna massa andra också^^)
Du kommer aldrig mer bli dig själv
En sak är det att sitta och säga att man gillar att vara ensam, att man klarar sig själv, det är en annan sak att faktiskt göra det. det har jag märkt nu.
Jag har bara varit ensam två dygn nu, på dagarna har jag jobbat och efter det har jag varit hos moster eller mormor. jag är inte mycket ensam, men jag hatar det.
En sak är att vara ensam när man vet att snart kommer det någon hem, en annan sak att veta att det är nästan en vecka till jag får åka ifrån det här stället.
Jag gillar det inte, jag gillar ensamheten men jag gillar dock inte tomheten.
Just då när jag bara grät och ville dra täcker över huvudet fick jag världens bästa medelande, min älskade Hanna Källén kommen äntlgen och hälsar på mig, imorgon kommer hon hem till mig å stannar till på söndag.
60886-122
Jag har nu, efter snart 17 år, äntligen hittat honom, min drömprins.
Det är så är jag vill han ska se ut, så här jag vill han ska vara.!
Han ska vara musikalisk och kunna spela sköna låtar för mig.
Han ska ha det härliga håret som man bara kan gossa med :P
Han ska vara trevligt, rolig, bra humor och kunna dra massa skämt.
Och jag tror det är precis vad han är.
Det är inte så att jag är kräsen eller så när det gäller killar,
men har ni Salems nummer så får ni gärna ge det till mig.
För Salem lär vara min drömprins
Det är väl ändå rätt konstigt att tiden går så snabbt?
Det än väl rätt konsigt. Just idag, för ett år sedan, visste jag ingenting om gymnasiet, hur det var där, vilka folk man skulle träffa, och hade man valt rätt linje?
Nu vet jag allt det där, tänker tillbaka på året som gått. Tänk att jag faktiskt har gått ett het år på gymnasiet. Ett år på ÖP, ett helt år har jag ingått i den så kallande ÖP sekten. Det är sjukt. Ett år går snabbt, för snabbt.
På ett år har jag hunnit mycket, mycket mer än jag trodde. Jag har vuxit, inte fysiskt utan psykiskt. Jag har vuxit som människa, lärt mig saker som jag inte trodde jag skulle kunna, lärt mig saker om mig själv, lärt känna mig själv på ett helt annat sätt än vad jag kände mig själv innan.
Jag har lärt mig lita på folk på ett annat sätt, lärt mig bjuda in folk, till mitt liv. Jag har tagit ännu ett steg ut till vuxenvärlden. Och visst skrämmer det mig när jag tänker på att jag snart är där, att jag snart är vuxen och verkligen ska ut på riktigt till den stora världen.
Men tänk också vad mycket kvar jag har att lära. Inte har jag vuxit klart bara för att jag gått mitt första år på gymnasiet, nej verkligen inte. Jag har fortfarande mycket kvar att lära, lära om mig själv och lära mig om andra.
Jag har blivit bättre på att släppa folk in i mitt liv, det har jag, men jag är fortfarande inte klar. Jag kan bli bättre.
Jag minns fortfarande första dagen i skolan, på gymnasiet, på ÖP. Jag tror aldrig jag kommer att glömma den.
Tänk var ovetande man var då, tänk att man inte hade någon aning om vem man skulle komma i samma klass som, vem som skulle bli ens vänner.
På ett år lär man sig mycket, på ett år kommer man ett steg närmare vuxenvärlden, men är jag verkligen mogen för den?
I vilket fall som helst, nu är det sommar och sommaren 2007 kommer utan tvekan att bli den bästa sommaren i mitt liv.
//Amanda <3
B1 B2 B3 <3
Mandi utan Nea och Sari är som Knatte utan Fnatte och Tjatte
Dra-täcket-över-huvudet
Jag hatar det.
Jag hatat att ingen ser.
Att jag har lagt ner den tiden.
Att jag faktiskt kämpat.
Är det ingen som ser?
Jag blir arg, öppna ögonen?
Vet du inte?
Ser du inte?
Eller är du för rädd för vad som händer om du öppna upp dina små äckliga fula ögon?
Just nu orkar jag inte.
Dra täcket över huvuet, det är en sån dag i dag.
Jag ber dig bara, en sista gång, öppna dina ögon
Föresten har vi fått reda på våra nya klasser. ÖP24 kommer äga sönder :) <3
ÖP11
Vi har gått vår sista dag i vår första klass på vårt första år på gymnasiet.
Jag kommer sakna min klass.
Jag hatade den, ända fram till jag var tvungen atty sluta.
Jag kommer sakna den tryggheten som vi alla skapade för och med varandra i vår lilla töntiga klass.
Jag kommer sakna alla de tråkiga ordvitsskämten som hela tiden dragits så fort någon sagt något. :)
Jag kommer sakna alla måltider i matsalen.
Jag kommer sakna allt det vi skrattat åt.
Jag kommer sakna all den dåliga humorn.
Jag kommer sakna hela min klass.
ÖP11. Vi var bra.
Äh, sluttjötat, vi kommer ju fortsätta ses varje dag iallafall.
Så här ska inte grinas.
I morgon kommer vi få våra nya studiegrupper.
Hoppas verkligen de är bra.
Men ÖP11, vår lilla, tråkiga, töntiga klass, Jag kommer sakna den
ÖP11 <3
Far ända in i baljan
IG PLUS, på franska muntliga
Det känns ju bra. Verkligen.
Tack franska fröken.
:)
Matten på fredag kommer gå bra :D ^^
Tänk positvit