60886-119
Du har två alternativ:
- Öppna inte, klättra inte, sträck inte ut handen efter något, så kommer du inte falla.
- Försök, sträck ut handen, önska, så kanske du faller. Men även om du gör det kan det hända att du klarar dig.
Vilket väljer du?
Jag letar efter rispor i ytan
Jag såg dig idag i matsalen, hörde det skrattet. Det där isande skrattet som får mig att rysa. Skrattet som får ärret i hjärtat att svida till.
Jag trodde egentligen jag hade lagt dig bakom mig för länge sedan. Jag trodde egentligen inte att du hade sårat mig så. Vi träffades inte på 1½ år och jag tänkte knappt på dig en enda gång under den tiden.
Jag träffade dig strax innan jul och det var då jag kände den för första gången, såret i mitt hjärta, saknaden.
Varje gång jag ser dig nuförtiden så känner jag den.
Det är inte det att jag saknar dig, jag saknar det vi hade. Det vi delade.
Jag saknar inte dig, för du sårade mig.
Jag undrar om du tänker på mig, så som jag tänker på dig. Undrar om du saknar den, vår gemenskap.
Då när vi fanns där får varandra, vad som än hände. Då när vi pratade i telefon 5 gånger varje kväll, trots att vi hade träffats hela dagen. Då samtalsämnena aldrig tog slut. Det är det jag saknar, det vi hade.
Jag saknar inte dig, jag saknar det. Jag behöver inte dig längre. Jag har det bättre utan dig.
Efter slask och is och snö fanns plötsligt nåt att leva för
Idag är det valborg och jag har tackat ja till en ny lägenhet =)
60886-118
Förlåt, jag vill inget hellre än att det ska funka.
För vi faller.
Jag märker inte längre vad som görs
Jag stör mig på ett ljud som inte hörs.
Den här staden är klädd i kejsarens nya kläder.
Runt omkring.
Ingenting.
Jag säljer inte längre, jag har stängt butiken.
Jag gör mig inte arg på nån reklam.
Tavan är en fläck med färggrann ram.
Jag ger upp, orkar inte bli besviken.
Som du sa
Det är dags att dra.
För vi faller, faller, faller
Jag lyssnar inte längre, jag har stängd fönstret.
Inget är värt nåt, som inte inger hopp.
Jag rusar inte längre erat lopp.
Jag står kvar, ser ingen plats för mig i mönstret.
Jag gömmer mig.
Jag värjer mig.
När sommaren kommer flyr jag över haven.
Där ingen vet, där ingen kommer in.
Men sommaren dör och min rastlöshet är min.
Och om vintern står jag glömd längst in i baren.
Och tiden går.
Månad, år.
Jag faller, faller, faller
Vi faller, faller, faller
Jag hoppas på ett kort som inte lagts .
Jag litar på ett ord som inte sagts.
Min lust är fri, men min frihet är bakom galler.
Res med mig.
Till ett annat land.
För vi faller, faller, faller.
Jag faller, faller, faller.
Förlåt<3
Varning: Smittsam sjukdom!
Det finns en sjukdom, det är inte många som känner till det. Eller alla kanske känner till den, men de är bra på att förneka. Den är inte enkel att leva med och de som en gång har fått den kommer aldrig att bli av med den helt.
Den kan också ligga i släkten, men samtidigt som man kan råka ut för den utan att ha nån i släkten med denna sjukdom.
Alla kan råka ut för det, ingen går säker.
Vanliga symtom är, att man lätt undviken folk man en gång stod nära, inget annat spelar någon roll. Man kan också märka det genom att en person kan vara alldeles borta.
Man märker det själv, när man sluter ögonen och bara ser massa figurer som åker runt och bildar rader.
Denna sjukdom kan ibland kallas tetrissjukan. Detta är ingen skämt utan en verklig sjukdom. Flera av mina släktingar och vänner har/har haft den och alla säger det likadan. Har man nån gång åkt fast är det svårt att sluta.
Detta är ingen sjukdom att underskatta, jag har den själv. Det är svårt att accerptera, men jag vet nu. Jag har tetrissjukan.
Vad kan man som anhörig göra? Självklart är nummer ett; börja ALDRIG spela tetris själv, del för din egen skull, men även för den sjuka. Det är aldrig lätt att försöka bli av med sitt beronde när folk runt omkring hela tiden spelar det själv. En annan bra sak att göra för sin vän, prata inte om det. samma sak gäller där, det är inte lätt att bli en med ett beronde när man hela tiden påminns.
Detta är en växande sjukdom, speciellet för elever på Öppna Programmet, men det sprids nu vidare. Det är en smittsam sjukdom, så mina vänner, håll er inne för en tid. Det är för ert eget bästa.
Ännu ett onödigt inlägg får miiiig
ciao!
Idag är det onsag,dete vet jag säkert, för onsdagar får jag sluta tidigt ^^ Men eftersom alla säger att vi har såååå mkt nu så ska jag vara kvar ett tag i skolan. efter skolan ska jag vara med Hanna K. Numera kallar vi henne långben, inte för att hon är lång (fast det är hon också) men vi kallar henne det på grund av hennes skratt ... ni vet ju hur långben skrattar, å så skattar Hanna me ;)
Nu har vi gått tre dagar i skolan efter lovet. Alla skolans lärare har tydligen bestämt att göra de sista veckorna till ett helvet för oss. Det första vi fick höra i måndags var, till nästa vecka har ni bla bla bla, sedan vecka bla bla ska vi har Nationellt prov i Matte B och glöm nu inte att ni har nationellt prov i engelska på fredag, sedan har ni NP i bla bla, vecka bla bla:O jag somnar när jag tänker på det
Bara man tänker på läxor så får man ont i magen.. aaah jag vill ha SOMMARLOV
nu har jag bestämt mig för att hänga med till Frankrike i alla fall. Johan ska med så vi ska åka ner en vecka senare än de andra. Jag längtar.
Imorn ska jag har utvecklingssamtal så då kommer min mammi in till mig. Vi kanske ska gå ut å käka ^^ å sen ska jag tvinga henne städa min lägenhet tror jag ;)
Hon kommer från främmande vidder
Ibland undrar man varför i helvete det alltid ska ta så lång tid innan man verkligen lär känna människor på riktigt. Varför det tar så lång tid att se varenda litet fel man har, för alla har de ju, felen.
De där felen man gör allt för att undvika visa. Ibland hjälper det inte, känner man någon så väl så har man oftast sett varandras fel.
Jag har alltid haft svårt att se en persons fel, har alltid velat se gott i varenda människa. Det är inte första gången jag gör misstaget att tro gott om en människa som innerst inne är någon helt annat.
Ibland händer det till och med att man inte ser felen själv, alla andra ser dem, stör sig på dem, men bara de riktiga vännerna vågar berätta det för en.
Det tog lång tid innan jag verkligen såg dina fel. Alla andra såg dem, men jag igonerade och försvarade dig. Var säker på att du var en bra människa. Dina fel, att stäningt vara tvungen att ses och höras mest, och hela tiden bara tänka på dig själv, det var inga fel jag såg.
Jag kanske såg felen innerst inne, men var i alla fall säker på att du var en braa människa.
Jag kände dig aldrig väl, trodde kanske att vi någon gång skulle lära känna.
Dina fel har under de senaste veckorna synts mer än tidigare och jag har äntligen sett dem. Du är en häxa, kasnke inte rakt igenom, men me de felen du har vill jag inte längre vara i din närvaro.
Jag är väl medveten om att jag också har fel, alla av dem kanske jag inte ser själv.
Men jag försöker i alla fall dölja mina, försöker göra något åt det.
Det är mer än vad du gör.
-I mina ögon har du förändrats mycket de senaste veckorna.
Jag tror inte du kommer läsa detta även fast jag innerst inne hoppas. Det kanske kan få dig att förstå. Läser du detta och känner dig träffad? I så fall handlar det om dig. Jag känner ingen annan som är som du, och det är jag glad över.
Lås in mig, och släpp inte ut mig förrän jag hittat mig själv igen
Hur vet man egentligen vem man är? Hur ska man veta vilka man kan lita på?
Hur ska man veta vem man kan lita på om man inte ens vet vem man själv är?
Hur ska man kunna lära känna någon om man inte känner sig själv.
Vem är jag, egentligen?
Hur vet man?
Alla är de säkra på sig själv, vet vem de är, vem man kan lita på och vad man gillar.
Jag är inte det. Jag vet inte vem jag är, vem jag kan lita på och vad jag gillar.
Jag har ingen aning.
Det är inte det att jag inte har någon som jag kan lita på, bara det att för mig tar det långt tid innan jag verkligen kan lita på någon till hundra procent.
Jag skulle vilja bli inlåst och inte bli utsläppt förrän jag verkligen har hittat mig själv igen.
Jag har läst Carolina Gynnings själbiografi (okej, hon kanske inte är världens bästa förebild), men hon påstod iallafall att hon inte hittade sig själv på rikigt förrän hon gått in i Big Brother-huset. Ja, det var så hon gjorde. Men inte ska det väl krävas en dokusåpa för att hinna sig själv?
Hur gjorde ni? Hur gjorde ni för att bli så äckligt självsäkra?
För det är väl det ni är, självsäkra?
Jag vill inte låtsas vara någon jag inte är, så snälla hjälp mig.
Berätta för mig, vem är jag?
Ge mig tiden, tiden att kunna få hitta mig själv.
Ha tålamod.
Om tiden vill ifatt
Jag läste ur en gammal dagbok idag. det var nästan två år sedan jag hade skrivit det. Jag minns det svag, vill kanske glömma. men jag blev rädd för det jag skrivit, jag blev rädd för mig själv.
Inte kan väl jag skrivit så, tyckte jag verkligen så som jag skrev. Isåfall är jag rädd för mig, för vad jag ska kunna ta mig till. Jag vill inte tillbaka till det, jag vill inte så må så dåligt igen.
Kanske vill jag bara glömma det där, för jag minns inte detaljerna, minns inte vad som var vesentligt.
Minns inte om jag verkligen mådde så dåligt som det verkar på inläggen. Det fanns anledningar till att må dåligt, det minns jag. Frågan är bara; hur långt kunde jag gått?
För så dåligt mådde jag väl ändå inte? Jag har alltid varit bra på dölja, vet att ingen anade något.
Nu har det gått nästan två år, jag tänker aldrig tillbaka till den tiden. då när jag mådde så dåligt som jag antydde.
Det ska aldrig gå så långt igen, det vet jag. Så långt kan jag inte gå. Det finns alltid en bättre utväg. det lärde jag mig i alla fall sist gång.
-Om tiden vill ifatt
Om du bara sett
Söndagar är inte roliga, söndagar finns bara där för att man vet att det snart är skola igen.
Igår var det mys hos Lilla Linnea, med Linnéa, Sara, Ellen å jag. Vi åt godis å såg på dagboken.
Undra som flundran varför det tog så lång tid innan jag upptäckt denna underbara film. Jag tror dagboken är en film man kan se tusen gånger och ändå inte tröttna. Den är så fin.
Snart är det looov. På mitt lov ska jag slappa, (jag tror minsann jag älskar att slappa), sen ska jag antagligen på tur till Hamlstad tillsammans med farfar å kusse. Vi ska nämligen hälsa på faster innan hon åker till Kwait. (hur nu det stavas). vi ska vara där i 1 eller två dagar, det är inte rikigt bestämt än hur länge :P
Sen vill jag shoppa, fast jag har inte så mkt pengar ju nu. å så vill jag kanske träffa nån kompis, om nån vill träffa mig vill säga.
Jag har fått min schema till jobbet i sommar. Jag ska börja jobba direkt när skolan slutar och fem veckor fram. Sedan är jag ledig resten :) så det ska bli skönt att få njuta av sommaren å ledigheten med. Problemet är bara att jag inte kan bestämma mig om jag ska följa med familjen till Frankrike. Jag vill ju det, men de ska vara borta typ två veckor och jag känner inte för att vara borta så länge mitt i sommaren. å flyga hem tidigare vågar jag inte ensam :/ nån som vill följa med kanske?
Så fort det börjar bli lite vår och man får sommarkänslor så börjar jag direkt lyssna på Winnerbäck. jag har inte lyssnat på honom på ett tag, men Winnerbäck = SOMMAR
Undra om han ska ut på turné till sommaren? isf vill jag åka å kolla på honom. Det var liksom förra sommaren höjdpunkt.! sheeet va bra han va! :)
I vecka har jag inga planer förutom att göra klart min fördjupning som ska vara inlämnad denna veckan. Sen kanske jag ska träffa Linnéa med. Sen är det looov =D
Förlåt, men jag försöker bara vara jag.
MIKA
Västa grymma!
Jag tror minsann han är nära på bäst
Allt det där vi minns.
Det är onsdag och jag är skolan. Egentligen slutade vi klockan 12 men jag är kvar i skolan för att få plugga lite, eftersom jag inte kommer göra nåt hemma i eftermiddag. Tiden börjar rinna ut för att hinna klart med fördjupningauppsatsen :/
Jag var i matsalen och åt sen gick jag, Hanna, Ida och Sara och drack milkshake i solen. Så inte förrän nu har jag kommit till skolan och mitt msn cpar gärnet. Jag som så gärna skulle velat prata med min Linnéa. Nu var det så länge sen vi träffades att jag inte minns när det var. egentligen hade vi bestämt att vi skulle träffas imorgon, men hennes lilla ebbis har blivit sjuk så vi får träffas en annan gång istället. Trots att jag saknar henne bajs mycket nu.
Igår var vi å badade med skolan, egentligen skulle vi simma å skit men så hade det blivit dubbelbokat så vi fick vara med på vattengympa med alla pensionärer. Men det var rätt kul måste jag påstå :P
Imoron är en bra dag, våran franska är inställd, så det ska blir slappt :)
Allt det där vi varit med om, alla gånger vi skrattat så vi inte kunnat stå, alla de minnen vi delar.
Jag behöver bara säga några småord för att du ska minnas:
Vatten på golvet
majskolv
Prickekorv
existera
norska metrar
morötter
madrasskonkning
surön
Minns du?
För att varje stund med dig är ett minne för mig <3
Lova att du aldrig förvinner ifrån mig?
Medan tiden går, vågar du göra något med ditt liv.
Vet du om att jag saknar dig. Jag saknar dig, jag saknar dig, jag saknar dig, jag saknar dig, jag saknar dig, jag saknar dig. Jag saknar dig.
Då när jag var liten och jag såg fram emot åka och hälsa på dig. Vi gjorde det inte ofta. Men varje gång vi gjorde det, så såg jag fram emot det.
Jag har alltid sett upp till dig. Du har vart min störta förebild. Du har vart som jag, Du är som jag.
Vi ser saker på samma sätt, så som ingen annan gör. Jag ser upp till dig, vill bli som du.
Du är borta nu. Inte bortaborta död typ, utan mer bortaborta, inte här.
Du bor långt härifrån, vi träffas nästan aldrig, pratar sällan med varandra.
Jag saknar dig.
Jag gjorde jämt som du när jag var liten. Jag litade på att du hade rätt. Det hade du med. Jag gillade samma saker som du, gillade samma personer som du (med vissa undantag).
Gillade du en film så var jag snabb att hålla med.
Nu är det inte så längre, nu kan jag säga vad jag tycker, håller inte alltid med dig även om vi oftast tycker samma.
Jag saknar dig.
Även fast vi inte träffas ofta så vet jag vart du finns, vet att du har det bra, vet att du alltid är anträffbar. Nu kommer det inte vara så längre. Du kommer åka iväg. Kanske inte så länge, Jag vet ju att du kommer tillbaka. Hem, du kommer att komma hem igen. Men ändå är jag rädd, rädd för vad som kan hända. Samtidigt som jag verkligen vill att du ska göra detta, jag vet lika väl som du att det är världens chans, och att man inte kan tacka nej till något sånt är.
Jag saknar dig.
Men lova mig att du kommer hem som samma person som du var när du åkte.
Du förändrades förra gången du tog klivet att göra ngot med ditt liv. Du förändrades, fast till det bättre. Kommer du förändras igen?
Jag saknar dig.
Du vågar, det är därför jag ser upp till dig. Du sitter inte bara hemma och ser hur tilden går. Du vågar ta klivet att göra något med ditt liv. Du har gjort det flera gånger, och är det någon som ska våga ta en chans som denna så är det du.
Jag saknar dig.
Jag hoppas du vet att du betyder så mycket för mig, att jag saknar dig. Jag kommer vara orolig den första tiden, sedan kommer jag vänja mig med att du är bortaborta, inte här.
Medan tiden går, vågar du göra något med ditt liv.
Jag hoppas att jag någon gång kommer bli som du. <3
Jag saknar dig.
Vad vore jag utan dig?
Ibland kan jag undra, vad hade hänt om vi inte hade träffats? Inte gått i samma klass? Inte lärt känna varandra på samma sätt vi känner varandra nu?
Vad hade hänt då?
Vem hade jag varit då? Hade jag varit samma person då?
Hade jag träffat någon annan som hade ersatt din plats i mitt hjärta?
Inte på hela denna jord finns det någon som du, som kan se mig som du, som finns där som du. Ingen.
Har jag någon sagt till dig att du betyder väldigt mycket, att jag tycker väldigt mycket om dig, att du är den bästa som finns? Att jag älskar dig?
För vad vore jag utan dig?
-Ingenting.
Utan Linnéa ingen Amanda, så bara det är <3
bara så alla vet...
Sveriges längta ord..
Nordöstersjökustartilleriflygspaningssimulatoranläggningsmaterielunderhålls-
uppföljningssystemdiskussionsinläggsförberedelsearbeten
Så nu vet ni det ;)
Intresseklubben noterar^^
Det var glädje och kärlek uti försommaren
Det är söndag morgon. Jag har nästan precis vaknat. Vaknat av solens strålar som lyser in i mitt rum. Till sommaren, när jag är van av att vakna av solen, kommer jag bara blir förbannad av dessa strålar. Men nu när våren precis kommit så är man så glad. Våren är faktiskt här nu.
Denna helgen har vart mega lugnt, pappa å bror är i Oslo, så jag har umgåtts med mammi hela helgen. Igår var vi på bio tillsammans med moster å kusiner. Vi såg Göta kanal 2, jag tyckte den va rätt dålig faktiskt. eller så är det bara för att man hade höga förväntiningar, eftersom man hela tiden hör att den varit så bra.
I fredags så började vi med estetisk verksamhet. Jag hade drama, och det var rätt kul faktiskt :P haha. Men innan lektionen var slut insåg jag att jag hade tappat bort mina nycklar. Nycklar till lägenheten, till huset, till data skåpet, till vanliga skåpet, jaa ni fattar typ ALLA mina nycklar var borta :/ Jag fick typ panik och blev jättestressad. Jag sprang genom hela Uddevalla för att hitta de jävla nycklarna, kändes det som iaf. Men när jag kom tillbaka till skolan, hittade jag en lapp på mitt skåp där det stod "Dina nycklar finns att hämta i ettans arbetsrum" haha, har sällan vart så glad för ett par nycklar vill jag lova.
När jag sprang där på Uddevallasgator möte jag även Hanna å Bass, men jag var ju så stressad att jag inte hann prata med dem :O jag som hade sett fram emot det så ^^ haha, nästa gång kanske ;)
Annars har veckan vart lugnt, i måndags var jag med Sara, sen åkte jag hem på tisdag eftersom vi var lediga på onsdagen. På torsdag var jag lite med Linnéa innan hon åkte och kollade på sin lägenhet. för hon ska faktiskt också flytta in till stan nu. Grattis, till lägenheten!
Nästa vecka ska jag, eller måste jag träffa Sofia. För jag saknar henne mycket. Sen ska vi antagligen ha tjejkväll med Hanna, Lilla Linnea och Cattis nån dag. Till helgen ska vi kanske även ha en så kallad "Lekkväll" ^^ haha.
Hoppas bara att alla kan då, för det vore mysigt tycker jag :P :)
Min mammi fyller år denna vecka å jag har inte köpt nån present :O hm, undra vad jag ska köpa till henne. Några förslag? Kanske får höra om nån vill hänga med mig ut till torp någon dag i veckan .. Linnéa? :P
De sista drömmarna
Alla har de någon. Att vet de sin sak, vet vad de är bäst på. Oavsett om det är att spela fotboll, handboll, sjunga eller dansa.
De vet sin sak, vad de är bra på.
Själv har jag ingen min grej. Jag vet iallfall inte vad den är. Vad är mitt intresse, min hobby?
Att vara med kompisar eller shoppa räknas inte. Jag vill ha ett intresse, veta vad min sak är, vad jag är bra på.
Jag har letat i 16 år, kanske inte alltid lagt ner så mycket tid eller energi på att hitta det. Men nu är jag 16 år, har fortfarande inte hittat det. Nu när det verkligen känns som jag som mest behöver en hobby. Behöver veta att jag är bäst på något.
Något som jag kan hålla på med när jag vill bort och tänka på något annat, när man inte länge orkar plugga, sitta vid datan eller vara med kompisar. Då man vill vara själv och göra sin grej. Jag påstår inte att jag provat varenda sak i hela världen, har egentligen aldrig känt behovet som jag känner nu.
Jag vill vara bäst på något. Oavsett om det bara handlar om att klara rubexkuben på kortast tid eller baka den godaste chokladkakan.
Vad är min sak?
Jag letar fortfarande!
Ute skiner solen.
Jag vågar nästan säga det.
Jag tror den har kommit.
jag är nästan säker. Så efterlängtat.
Äntligen.
Jag tror den är här.
Den är här.
Våren
Hur mycket jag än ger, så letar blåa ögon alltid efter mer
Idag är det fredag, sällan har det känts så skönt och välbehövligt med heeelg. Jag har vart småsjuk hela veckan, hostar och har mig.
Vi har haft projekt denna veckan. verkligen tråkig, energi, våran grupp har haft biobränsle. *spy* Men idag ska vi iallafall redovisa, och alltid är det sammam sak när det är någon redovisning, -folk springer omkring och stressar ihop det sista, utskrivare strejkar och överallt så hörs det svordomar från folk där saker inte blir som de ska. Min grupp är klara, allt är utskriver och nu ska allt bara fastna i huvudet så vi kan redovisa och diskutera om det.
Efter skolan så ska jag träffa Linnéa, vi ska åka till torp och handla paket till nåra födelsedagsbarn. :) Jag har inte träffat Linnéa på länge känns det som. Eller vi kankse liksom har setts å så, men vi har inte "umgåts" på länge iallafall. Eller okej, det kanske inte var länge sen, men det känns så iallafall.
sen ska jag åka hem till Grindet :) Hem till mammi, pappi och broder, och ikväll ska jag umgås med dem å bara slöa framför tv:n. och imorgon ska vi fira Sara å Jennifer som snart fyller år : ) Mysigt ... :D
Inatt sov Lilla Linnea hos mig, vi (linnea) lagade god mat och när vi gick hem från skolan kändes det som om detg var vår i luften. Inte finns det väl någon årstid som är så längtat som våren. Jag älskar våren :)
Nu ska jag öva klar på redovisningen. See yaaaa
Jag stör mig på ett ljud som inte hörs.
Den här staden är klädd i kejsarens nya kläder.
Runt omkring.
Ingenting.
Jag säljer inte längre, jag har stängt butiken.
Jag gör mig inte arg på nån reklam.
Tavan är en fläck med färggrann ram.
Jag ger upp, orkar inte bli besviken.
Som du sa
Det är dags att dra.
För vi faller, faller, faller
Jag lyssnar inte längre, jag har stängd fönstret.
Inget är värt nåt, som inte inger hopp.
Jag rusar inte längre erat lopp.
Jag står kvar, ser ingen plats för mig i mönstret.
Jag gömmer mig.
Jag värjer mig.
När sommaren kommer flyr jag över haven.
Där ingen vet, där ingen kommer in.
Men sommaren dör och min rastlöshet är min.
Och om vintern står jag glömd längst in i baren.
Och tiden går.
Månad, år.
Jag faller, faller, faller
Vi faller, faller, faller
Jag hoppas på ett kort som inte lagts .
Jag litar på ett ord som inte sagts.
Min lust är fri, men min frihet är bakom galler.
Res med mig.
Till ett annat land.
För vi faller, faller, faller.
Jag faller, faller, faller.
Den kan också ligga i släkten, men samtidigt som man kan råka ut för den utan att ha nån i släkten med denna sjukdom.
Alla kan råka ut för det, ingen går säker.
Vanliga symtom är, att man lätt undviken folk man en gång stod nära, inget annat spelar någon roll. Man kan också märka det genom att en person kan vara alldeles borta.
Man märker det själv, när man sluter ögonen och bara ser massa figurer som åker runt och bildar rader.
Denna sjukdom kan ibland kallas tetrissjukan. Detta är ingen skämt utan en verklig sjukdom. Flera av mina släktingar och vänner har/har haft den och alla säger det likadan. Har man nån gång åkt fast är det svårt att sluta.
Detta är ingen sjukdom att underskatta, jag har den själv. Det är svårt att accerptera, men jag vet nu. Jag har tetrissjukan.
Vad kan man som anhörig göra? Självklart är nummer ett; börja ALDRIG spela
Detta är en växande sjukdom, speciellet för elever på Öppna Programmet, men det sprids nu vidare. Det är en smittsam sjukdom, så mina vänner, håll er inne för en tid. Det är för ert eget bästa.
ciao!
Idag är det onsag,dete vet jag säkert, för onsdagar får jag sluta tidigt ^^ Men eftersom alla säger att vi har såååå mkt nu så ska jag vara kvar ett tag i skolan. efter skolan ska jag vara med Hanna K. Numera kallar vi henne långben, inte för att hon är lång (fast det är hon också) men vi kallar henne det på grund av hennes skratt ... ni vet ju hur långben skrattar, å så skattar Hanna me ;)
Nu har vi gått tre dagar i skolan efter lovet. Alla skolans lärare har tydligen bestämt att göra de sista veckorna till ett helvet för oss. Det första vi fick höra i måndags var, till nästa vecka har ni bla bla bla, sedan vecka bla bla ska vi har Nationellt prov i Matte B och glöm nu inte att ni har nationellt prov i engelska på fredag, sedan har ni NP i bla bla, vecka bla bla:O jag somnar när jag tänker på det
Bara man tänker på läxor så får man ont i magen.. aaah jag vill ha SOMMARLOV
nu har jag bestämt mig för att hänga med till Frankrike i alla fall. Johan ska med så vi ska åka ner en vecka senare än de andra. Jag längtar.
Imorn ska jag har utvecklingssamtal så då kommer min mammi in till mig. Vi kanske ska gå ut å käka ^^ å sen ska jag tvinga henne städa min lägenhet tror jag ;)
Ibland undrar man varför i helvete det alltid ska ta så lång tid innan man verkligen lär känna människor på riktigt. Varför det tar så lång tid att se varenda litet fel man har, för alla har de ju, felen.
De där felen man gör allt för att undvika visa. Ibland hjälper det inte, känner man någon så väl så har man oftast sett varandras fel.
Jag har alltid haft svårt att se en persons fel, har alltid velat se gott i varenda människa. Det är inte första gången jag gör misstaget att tro gott om en människa som innerst inne är någon helt annat.
Ibland händer det till och med att man inte ser felen själv, alla andra ser dem, stör sig på dem, men bara de riktiga vännerna vågar berätta det för en.
Det tog lång tid innan jag verkligen såg dina fel. Alla andra såg dem, men jag igonerade och försvarade dig. Var säker på att du var en bra människa. Dina fel, att stäningt vara tvungen att ses och höras mest, och hela tiden bara tänka på dig själv, det var inga fel jag såg.
Jag kanske såg felen innerst inne, men var i alla fall säker på att du var en braa människa.
Jag kände dig aldrig väl, trodde kanske att vi någon gång skulle lära känna.
Dina fel har under de senaste veckorna synts mer än tidigare och jag har äntligen sett dem. Du är en häxa, kasnke inte rakt igenom, men me de felen du har vill jag inte längre vara i din närvaro.
Jag är väl medveten om att jag också har fel, alla av dem kanske jag inte ser själv.
Men jag försöker i alla fall dölja mina, försöker göra något åt det.
Det är mer än vad du gör.
-I mina ögon har du förändrats mycket de senaste veckorna.
Jag tror inte du kommer läsa detta även fast jag innerst inne hoppas. Det kanske kan få dig att förstå. Läser du detta och känner dig träffad? I så fall handlar det om dig. Jag känner ingen annan som är som du, och det är jag glad över.
Hur ska man veta vem man kan lita på om man inte ens vet vem man själv är?
Hur ska man kunna lära känna någon om man inte känner sig själv.
Vem är jag, egentligen?
Hur vet man?
Alla är de säkra på sig själv, vet vem de är, vem man kan lita på och vad man gillar.
Jag är inte det. Jag vet inte vem jag är, vem jag kan lita på och vad jag gillar.
Jag har ingen aning.
Det är inte det att jag inte har någon som jag kan lita på, bara det att för mig tar det långt tid innan jag verkligen kan lita på någon till hundra procent.
Jag skulle vilja bli inlåst och inte bli utsläppt förrän jag verkligen har hittat mig själv igen.
Jag har läst Carolina Gynnings själbiografi (okej, hon kanske inte är världens bästa förebild), men hon påstod iallafall att hon inte hittade sig själv på rikigt förrän hon gått in i Big Brother-huset. Ja, det var så hon gjorde. Men inte ska det väl krävas en dokusåpa för att hinna sig själv?
Hur gjorde ni? Hur gjorde ni för att bli så äckligt självsäkra?
För det är väl det ni är, självsäkra?
Jag vill inte låtsas vara någon jag inte är, så snälla hjälp mig.
Berätta för mig, vem är jag?
Ge mig tiden, tiden att kunna få hitta mig själv.
Ha tålamod.
Jag läste ur en gammal dagbok idag. det var nästan två år sedan jag hade skrivit det. Jag minns det svag, vill kanske glömma. men jag blev rädd för det jag skrivit, jag blev rädd för mig själv.
Inte kan väl jag skrivit så, tyckte jag verkligen så som jag skrev. Isåfall är jag rädd för mig, för vad jag ska kunna ta mig till. Jag vill inte tillbaka till det, jag vill inte så må så dåligt igen.
Kanske vill jag bara glömma det där, för jag minns inte detaljerna, minns inte vad som var vesentligt.
Minns inte om jag verkligen mådde så dåligt som det verkar på inläggen. Det fanns anledningar till att må dåligt, det minns jag. Frågan är bara; hur långt kunde jag gått?
För så dåligt mådde jag väl ändå inte? Jag har alltid varit bra på dölja, vet att ingen anade något.
Nu har det gått nästan två år, jag tänker aldrig tillbaka till den tiden. då när jag mådde så dåligt som jag antydde.
Det ska aldrig gå så långt igen, det vet jag. Så långt kan jag inte gå. Det finns alltid en bättre utväg. det lärde jag mig i alla fall sist gång.
Igår var det mys hos Lilla Linnea, med Linnéa, Sara, Ellen å jag. Vi åt godis å såg på dagboken.
Undra som flundran varför det tog så lång tid innan jag upptäckt denna underbara film. Jag tror dagboken är en film man kan se tusen gånger och ändå inte tröttna. Den är så fin.
Snart är det looov. På mitt lov ska jag slappa, (jag tror minsann jag älskar att slappa), sen ska jag antagligen på tur till Hamlstad tillsammans med farfar å kusse. Vi ska nämligen hälsa på faster innan hon åker till Kwait. (hur nu det stavas). vi ska vara där i 1 eller två dagar, det är inte rikigt bestämt än hur länge :P
Sen vill jag shoppa, fast jag har inte så mkt pengar ju nu. å så vill jag kanske träffa nån kompis, om nån vill träffa mig vill säga.
Jag har fått min schema till jobbet i sommar. Jag ska börja jobba direkt när skolan slutar och fem veckor fram. Sedan är jag ledig resten :) så det ska bli skönt att få njuta av sommaren å ledigheten med. Problemet är bara att jag inte kan bestämma mig om jag ska följa med familjen till Frankrike. Jag vill ju det, men de ska vara borta typ två veckor och jag känner inte för att vara borta så länge mitt i sommaren. å flyga hem tidigare vågar jag inte ensam :/ nån som vill följa med kanske?
Så fort det börjar bli lite vår och man får sommarkänslor så börjar jag direkt lyssna på Winnerbäck. jag har inte lyssnat på honom på ett tag, men Winnerbäck = SOMMAR
Undra om han ska ut på turné till sommaren? isf vill jag åka å kolla på honom. Det var liksom förra sommaren höjdpunkt.! sheeet va bra han va! :)
I vecka har jag inga planer förutom att göra klart min fördjupning som ska vara inlämnad denna veckan. Sen kanske jag ska träffa Linnéa med. Sen är det looov =D
Jag tror minsann han är nära på bäst
Jag var i matsalen och åt sen gick jag, Hanna, Ida och Sara och drack milkshake i solen. Så inte förrän nu har jag kommit till skolan och mitt msn cpar gärnet. Jag som så gärna skulle velat prata med min Linnéa. Nu var det så länge sen vi träffades att jag inte minns när det var. egentligen hade vi bestämt att vi skulle träffas imorgon, men hennes lilla ebbis har blivit sjuk så vi får träffas en annan gång istället. Trots att jag saknar henne bajs mycket nu.
Igår var vi å badade med skolan, egentligen skulle vi simma å skit men så hade det blivit dubbelbokat så vi fick vara med på vattengympa med alla pensionärer. Men det var rätt kul måste jag påstå :P
Imoron är en bra dag, våran franska är inställd, så det ska blir slappt :)
Allt det där vi varit med om, alla gånger vi skrattat så vi inte kunnat stå, alla de minnen vi delar.
Jag behöver bara säga några småord för att du ska minnas:
Vatten på golvet
majskolv
Prickekorv
existera
norska metrar
morötter
madrasskonkning
surön
Minns du?
För att varje stund med dig är ett minne för mig <3
Lova att du aldrig förvinner ifrån mig?
Då när jag var liten och jag såg fram emot åka och hälsa på dig. Vi gjorde det inte ofta. Men varje gång vi gjorde det, så såg jag fram emot det.
Jag har alltid sett upp till dig. Du har vart min störta förebild. Du har vart som jag, Du är som jag.
Vi ser saker på samma sätt, så som ingen annan gör. Jag ser upp till dig, vill bli som du.
Du är borta nu. Inte bortaborta död typ, utan mer bortaborta, inte här.
Du bor långt härifrån, vi träffas nästan aldrig, pratar sällan med varandra.
Jag saknar dig.
Jag gjorde jämt som du när jag var liten. Jag litade på att du hade rätt. Det hade du med. Jag gillade samma saker som du, gillade samma personer som du (med vissa undantag).
Gillade du en film så var jag snabb att hålla med.
Jag saknar dig.
Även fast vi inte träffas ofta så vet jag vart du finns, vet att du har det bra, vet att du alltid är anträffbar. Nu kommer det inte vara så längre. Du kommer åka iväg. Kanske inte så länge, Jag vet ju att du kommer tillbaka. Hem, du kommer att komma hem igen. Men ändå är jag rädd, rädd för vad som kan hända. Samtidigt som jag verkligen vill att du ska göra detta, jag vet lika väl som du att det är världens chans, och att man inte kan tacka nej till något sånt är.
Jag saknar dig.
Men lova mig att du kommer hem som samma person som du var när du åkte.
Du förändrades förra gången du tog klivet att göra ngot med ditt liv. Du förändrades, fast till det bättre. Kommer du förändras igen?
Jag saknar dig.
Du vågar, det är därför jag ser upp till dig. Du sitter inte bara hemma och ser hur tilden går. Du vågar ta klivet att göra något med ditt liv. Du har gjort det flera gånger, och är det någon som ska våga ta en chans som denna så är det du.
Jag saknar dig.
Jag hoppas du vet att du betyder så mycket för mig, att jag saknar dig. Jag kommer vara orolig den första tiden, sedan kommer jag vänja mig med att du är bortaborta, inte här.
Medan tiden går, vågar du göra något med ditt liv.
Jag hoppas att jag någon gång kommer bli som du. <3
Jag saknar dig.
Ibland kan jag undra, vad hade hänt om vi inte hade träffats? Inte gått i samma klass? Inte lärt känna varandra på samma sätt vi känner varandra nu?
Vad hade hänt då?
Vem hade jag varit då? Hade jag varit samma person då?
Hade jag träffat någon annan som hade ersatt din plats i mitt hjärta?
Inte på hela denna jord finns det någon som du, som kan se mig som du, som finns där som du. Ingen.
Har jag någon sagt till dig att du betyder väldigt mycket, att jag tycker väldigt mycket om dig, att du är den bästa som finns? Att jag älskar dig?
För vad vore jag utan dig?
Utan Linnéa ingen Amanda, så bara det är <3
Nordöstersjökustartilleriflygspaningssimulatoranläggningsmaterielunderhålls-
uppföljningssystemdiskussionsinläggsförberedelsearbeten
Så nu vet ni det ;)
Intresseklubben noterar^^
Det är söndag morgon. Jag har nästan precis vaknat. Vaknat av solens strålar som lyser in i mitt rum. Till sommaren, när jag är van av att vakna av solen, kommer jag bara blir förbannad av dessa strålar. Men nu när våren precis kommit så är man så glad. Våren är faktiskt här nu.
Denna helgen har vart mega lugnt, pappa å bror är i Oslo, så jag har umgåtts med mammi hela helgen. Igår var vi på bio tillsammans med moster å kusiner. Vi såg Göta kanal 2, jag tyckte den va rätt dålig faktiskt. eller så är det bara för att man hade höga förväntiningar, eftersom man hela tiden hör att den varit så bra.
I fredags så började vi med estetisk verksamhet. Jag hade drama, och det var rätt kul faktiskt :P haha. Men innan lektionen var slut insåg jag att jag hade tappat bort mina nycklar. Nycklar till lägenheten, till huset, till data skåpet, till vanliga skåpet, jaa ni fattar typ ALLA mina nycklar var borta :/ Jag fick typ panik och blev jättestressad. Jag sprang genom hela Uddevalla för att hitta de jävla nycklarna, kändes det som iaf. Men när jag kom tillbaka till skolan, hittade jag en lapp på mitt skåp där det stod "Dina nycklar finns att hämta i ettans arbetsrum" haha, har sällan vart så glad för ett par nycklar vill jag lova.
När jag sprang där på Uddevallasgator möte jag även Hanna å Bass, men jag var ju så stressad att jag inte hann prata med dem :O jag som hade sett fram emot det så ^^ haha, nästa gång kanske ;)
Annars har veckan vart lugnt, i måndags var jag med Sara, sen åkte jag hem på tisdag eftersom vi var lediga på onsdagen. På torsdag var jag lite med Linnéa innan hon åkte och kollade på sin lägenhet. för hon ska faktiskt också flytta in till stan nu. Grattis, till lägenheten!
Nästa vecka ska jag, eller måste jag träffa Sofia. För jag saknar henne mycket. Sen ska vi antagligen ha tjejkväll med Hanna, Lilla Linnea och Cattis nån dag. Till helgen ska vi kanske även ha en så kallad "Lekkväll" ^^ haha.
Hoppas bara att alla kan då, för det vore mysigt tycker jag :P :)
Min mammi fyller år denna vecka å jag har inte köpt nån present :O hm, undra vad jag ska köpa till henne. Några förslag? Kanske får höra om nån vill hänga med mig ut till torp någon dag i veckan .. Linnéa? :P
De vet sin sak, vad de är bra på.
Själv har jag ingen min grej. Jag vet iallfall inte vad den är. Vad är mitt intresse, min hobby?
Att vara med kompisar eller shoppa räknas inte. Jag vill ha ett intresse, veta vad min sak är, vad jag är bra på.
Jag har letat i 16 år, kanske inte alltid lagt ner så mycket tid eller energi på att hitta det. Men nu är jag 16 år, har fortfarande inte hittat det. Nu när det verkligen känns som jag som mest behöver en hobby. Behöver veta att jag är bäst på något.
Något som jag kan hålla på med när jag vill bort och tänka på något annat, när man inte länge orkar plugga, sitta vid datan eller vara med kompisar. Då man vill vara själv och göra sin grej. Jag påstår inte att jag provat varenda sak i hela världen, har egentligen aldrig känt behovet som jag känner nu.
Jag vill vara bäst på något. Oavsett om det bara handlar om att klara rubexkuben på kortast tid eller baka den godaste chokladkakan.
Vad är min sak?
Jag letar fortfarande!
Jag vågar nästan säga det.
Jag tror den har kommit.
jag är nästan säker.
Så efterlängtat.
Äntligen.
Jag tror den är här.
Den är här.
Våren
Vi har haft projekt denna veckan. verkligen tråkig, energi, våran grupp har haft biobränsle. *spy* Men idag ska vi iallafall redovisa, och alltid är det sammam sak när det är någon redovisning, -folk springer omkring och stressar ihop det sista, utskrivare strejkar och överallt så hörs det svordomar från folk där saker inte blir som de ska. Min grupp är klara, allt är utskriver och nu ska allt bara fastna i huvudet så vi kan redovisa och diskutera om det.
Efter skolan så ska jag träffa Linnéa, vi ska åka till torp och handla paket till nåra födelsedagsbarn. :) Jag har inte träffat Linnéa på länge känns det som. Eller vi kankse liksom har setts å så, men vi har inte "umgåts" på länge iallafall. Eller okej, det kanske inte var länge sen, men det känns så iallafall.
sen ska jag åka hem till Grindet :) Hem till mammi, pappi och broder, och ikväll ska jag umgås med dem å bara slöa framför tv:n. och imorgon ska vi fira Sara å Jennifer som snart fyller år : ) Mysigt ... :D
Inatt sov Lilla Linnea hos mig, vi (linnea) lagade god mat och när vi gick hem från skolan kändes det som om detg var vår i luften. Inte finns det väl någon årstid som är så längtat som våren. Jag älskar våren :)
Nu ska jag öva klar på redovisningen. See yaaaa